Krönika: Jag ler för säkerhets skull

Av Kristian Alm

Har du på senare tid träffat på en lång, främmande man i övre medelåldern som ler skyggt och sedan snabbt vänder bort blicken?
Då är det förmodligen mig du passerat.

Efter fjorton år som reporter i den här kommunen har jag träffat tusentals människor i alla möjliga sammanhang. En del minns jag, men de allra flesta blir lite suddiga efter ett tag.
Men för den som haft en reporter på besök, och dessutom möter hans namn och bild i tidningen, är det förstås en annan sak.

Så det blir ständiga möten med människor som hälsar på mig som om vi var bästisar, och jag försöker förtvivlat minnas vem det är och i vilket sammanhang vi mötts.
Oftast får jag ge mig och fråga. Och då är det inga problem, artiklarna minns jag för det mesta, och det kan bli en liten pratstund om vad som hänt sen sist.

På stan ler jag för säkerhets skull vänligt mot alla som på något sätt verkar intresserade av ögonkontakt, man vill ju inte verka snobbig. Förmodligen blir effekten i många fall att folk förvånat ägnar tid åt att fundera på vem den där främmande mannen var som log så fånigt.

I höstas var det en okänd kvinna på pendeln som hälsade vänligt. Jag gjorde som vanligt, hejade glatt och gick sen snabbt av tåget.

Det här blev till ett problem för hon dök upp flera gånger på perrongen den närmaste tiden, och ju längre tiden gick ju pinsammare var det att erkänna att jag inte visste vem hon var.
Det gällde alltså att ha span varje morgon och sen kliva på en annan vagn.

Så plötsligt kom jag på det. Hon var ju gift med en person jag jobbat ihop med! Nu var det inga problem. Jag hälsade mycket varmt på henne nästa gång, fast tyckte nästan hon såg lite förvånad ut.
Men en vecka senare mötte jag min gamla kollega på stan i sällskap med en kvinna som uppenbarligen var hans fru. En helt annan person!

Så nu har jag ett varmt förhållande till en fullständigt främmande kvinna, som möjligen vet vem jag är. Eller kanske är hon också journalist som för säkerhets skull hälsa på alla som passerar. Jag vågar inte fråga.