Eldsjälen hjälper skolan med orienteringsbanor

När Älvsåkersskolans elever i årskurs åtta och nio har sina orienteringsdagar är det riktiga proffsbanor de får genomföra. Sedan orienteringsentusiasten Steffen Häggström blev pensionär för 13 år sedan har han hjälpt skolan med att anlägga banorna på Rigortorpet.

Steffen Häggström skickar med eleverna några väl valda ord innan de ska ge sig ut i skogarna.

– Jag har två tips till er. Var noga med var ni är på kartan, det är bättre att vara noga än att försöka springa fort för att komma fram snabbt. Det andra är att ni inte ska bry er om någon annan än er själva. Det är alltid lätt att springa bort sig om man ska hänga på någon annan, säger Steffen Häggström till eleverna, som därefter ger sig iväg.

Han kan det här med orientering, Steffen. Men det tog ett tag innan han kom igång med sporten.

– Jag började när jag var i 40-årsåldern tillsammans med mina barn. De la sedan av när de var 15–16 år, men jag fortsatte, säger Steffen Häggström.
Vad är det bästa med orientering?
– Man får komma ut i naturen och samtidigt bli lite utmanad. Det är viktigt att ha med sig skallen också för att springa rätt.

Ändra inställningen

Idag är Steffen 77 år och har en gedigen erfarenhet av att sätta upp orienteringsbanor, som sträcker sig omkring 25 år tillbaka i tiden. Sedan han blev pensionär har han hjälpt Älvsåkerskolan med att sätta upp orienteringsbanor på Rigortorpet för skolans elever i årskurs åtta och nio.

– Vi tycker det är roligt att visa upp torpet. För att få folk att bli intresserade av orientering är det viktigt med bra banor och det är inte alltid som skolor har den kunskapen. Jag vet flera i min ålder som tyckte orientering var det värsta som fanns i skolan, det vill vi ändra på, säger han.
Vad måsta man tänka på när man gör banor?
– Om det är en bansträckning för nybörjare är det viktigt att kontrollerna sätts vid stigar eller bäckar som eleverna enkelt kan hitta till via kartan. Men ju svårare bana man lägger desto längre sträckor blir det mellan kontrollerna och mindre hjälp via kartan.

Med ”vi” syftar Steffen dels på Bernt Andersson, som hjälpt till med att sätta årets banor, men också hans fru Ylva, som Steffen delar sitt orienteringsintresse med.

– Jag har väl varit mest drivande i orienteringen, men hon är med och vi tycker om orientering båda två, säger Steffen.

Idrottsläraren Paul Lennartsson på Älvsåkersskolan uppskattar hjälpen han får med banorna.

– Det är jättefina dagar vi har här och eleverna får komma ut i okänd terräng. Sedan är det en fantastisk hjälp vi får av Steffen och IF Rigor. Jag är ingen orienterare i grunden och de banorna som de lägger är på en annan nivå, jag är jättetacksam.

Håller sig frisk

 Arbetet med att anlägga banorna för skolan tar ungefär en vecka och görs ideellt, bortsett från en liten summa som går till föreningen IF Rigor, som Steffen Häggström och Bernt Andersson håller varmt om hjärtat. Ett mål med arbetet är att fler barn och ungdomar ska få upp ögonen för orienteringen.

– Är det någon av eleverna som nappar är det jätteroligt, men att bara få ut dem till naturen är roligt i sig, säger Bernt Andersson, som får medhåll av Steffen:

– Jag har ingen större förhoppning av att de ska börja orientera med oss, men vi vill att de ska få en positiv bild av orientering, som de sedan kan bära med sig, säger han.

Steffen Häggström anlägger inte bara banor, han är också en fortsatt väldigt aktiv orienterare. Tre gånger i veckan tränar han och under säsong försöker han även tävla under helgerna.
Vad är ditt bästa orienteringsminne?
– Jag blev 12:a på O-ringen i mina klass för ett antal år sedan i Arvika, så det kanske är det då, säger Steffen.
Hur länge ska du fortsätta hjälpa till att göra orienteringsbanor?
– Så länge jag kan så kör jag på. Jag tror att det är det som gör att jag håller mig frisk.

 

Läs fler nyheter här 

Läs e-tidningen här