Uppfyllde drömmen om ett liv till sjöss

Bertil Hansson har sett världen genom havet. Som telegrafist i flottan och sedan handelsflottan har han guidats av Kubas presidentkandidats kusin och surrat fast sig på kryssaren Gotland när det blåste full orkan utanför Kanadas kust.

 

Bertil Hansson har struktur. Under åren på havet förde han dagbok och det har han sedan renskrivit och samlat i en tjock bok.
Drömmen om att ge sig ut på havet kom när Bertil slutade skolan.
– Många pojkar sökte sig till sjöss som mässuppassare. Och det gjorde även jag.
Bertil fick bra kontakt med en av telegrafisterna och kände att det var något för honom.
– Men jag hann inte vara så länge på fartyget för jag blev himla sjuk i Casablanca. Jag och en kompis gick i land och där köpte vi vindruvor. Jag fick dysenteri och de trodde nog inte jag skulle överleva, berättar Bertil.
Väl hemma sökte han sig till flottan.
– Egentligen ville jag till flyget. Men mina föräldrar vägrade skriva på. De trodde väl att flottan var lugnare, ler Bertil.
I flottan blev Bertil antagen som telegrafist och under utbildningstiden kunde man söka sig till långkryssningarna om man ville. Vilket Bertil gjorde. Och den 4 januari 1952 mönstrade han på kryssaren Gotland med rutt mot Kanarieöarna, Venezuela, Kuba, Västindien, Puerto Rico, Kanada och Azorerna innan de den 4 april kom till Göteborgs hamn, där de välkomnades med pompa och ståt.
– Ett av de starkaste minnena är från Havanna. Jag och en kompis gick på den berömd gatan Malecón utmed havet i våra vita uniformer när en flott bil, en amerikanare som vi säger, stannade och frågade om vi ville följa med på sightseeing. Det var stort för oss att få hoppa in i den fina bilen. Han körde runt och visade oss stan och tog med oss till sin klubb och även hem till sin bostad som var minst sagt jätteflott. Sedan körde han och släppte av oss och när bilen körde iväg ser vi på registreringsplåten att det står presidentkandidat. Det visade sig att han var kusin till en av presidentkandidaterna.

Spökskepp

På resan tillbaka efter att ha lämnat Halifax i Kanada råkade kryssaren Gotland ut för en orkan och vindar på upp emot 42 meter per sekund.
– Vågorna gick åtta meter höga och fartyget krängde och rullade i 45 grader. Genom radiohytten som låg högst upp gick en stor mast, vilket gjorde att hela radiohytten skakade kraftigt vid varje våg. Jag fick binda fast mig vad radiobordet för att inte fara omkring på min stol.
Det blev stora skador på båten som fick vända tillbaka till Halifax.
– Vi hade varit där innan och då var fartyget i perfekt skick. När vi kom tillbaka sa de att det såg ut som ett spökskepp.

Under ytan

Efter kryssaren Gotland blev Bertil stationerad på ubåten U9.
– Många ville till ubåtarna för den goda matens skull och för att man fick dyktillägg. Men det var många som föll bort då de inte klarade testerna.
Bertil berättar hur han i Karlskrona fick gå ner i en cirka 18 meter hög vattenfylld dyktank.
– Längst ner fanns en vattentom sluss och i taket fanns en lucka. Så började de fylla på vatten i slussen och man kunde ju inte öppna luckan innan trycket jämnat ut sig. Och sedan skulle man stiga långsamt upp utefter ett rep och släppa ut luften ur lungorna för att dessa inte skulle sprängas. Många fick panik där.
När Bertil kontrakt med flottan gick ut valde han att ansluta sig till handelsflottan.
– Det var en stor skillnad. I den kungliga flottan jobbade man som telegrafist. I handelsflottan fick man dessutom sköta allt med besättningsmedlemmarnas löner och ombesörja dokument och intyg innan vi kom in i hamnarna.

Hem till kärleken

Men då Bertil hade hittat kärleken i Marianne som fanns hemma i Sverige skolade han om sig till svagströmsingenjör och hamnade inom Philipskoncernen och deras tv-service.
– Detta var i tv:ns barndom så jag höll även kurser i hur en tv fungerade, ritade scheman och beskrivningar.
Men så lockade Göteborg där Marianne familj fanns och Bertil satte in en jobbannons i Göteborgsposten. En av cheferna för AGA i Göteborg hörde av sig och Bertil blev säljare av deras tv- och radioapparater.
– Efter ett antal år i Göteborg flyttade vi till Anneberg och sedan blev det några år i Onsala innan vi flyttade till Kungsbacka, säger Bertil.

Kung Neptun

Bertil bläddrar i dagboken med anteckningar och bilder från tiden på kryssaren Gotland och visar en bild på ett stort vattenkar på båtens däck.
– Det är kutym att sjöman som passerar ekvatorn ska döpas. Men eftersom vi inte skulle passera ekvatorn blev det kräftans norra vändkrets istället och kung Neptun och hans män som kom ombord och döpte oss cirka 500 män. Vi blev intvålade, rakade och klippta och så fick vi svälja medicin i form av saltvatten med sillake och sedan blev vi insmorda i maskinolja innan vi hamnade i den här bassängen.