Mardrömmen – ingen träning under ett år

Av Eric Andersson

Ett positivt coronatestet visade sig vara betydligt mer än en vanlig sjukdom. Fredrik Månssons, Onsala BK, mardrömsår har bestått av andnöd, hjärtklappningar och okontrollerade pulshöjningar. Ett drygt år senare kan han fortfarande inte träna fotboll.

När Onsala BK:s spelartrupp på sedvanligt vis inleder sin måndagsträning med kvadraten är det en spelare som saknas. Det är inget nytt, för Fredrik Månsson har inte kunnat träna fotboll på länge. Istället har vardagen präglats av andnödsattacker, otaliga vårdkontakter och ett mer eller mindre obefintligt socialt liv. Allt tog sin början för över ett år sedan.

I januari 2022 testades Fredrik Månsson positivt för covid-19 och i ett första skede kände han ingen större oro över det. Det blir väl som för de allra flesta i 25-årsåldern – lite feber och om man har riktig otur försvinner smak och lukt under en begränsad period. Det som grämde honom mest var att inte kunna träna fotboll när Onsala BK precis hade kört igång med försäsongen på allvar. Han hade feber i en knapp vecka och kunde där och då aldrig ana vad som skulle vänta honom det kommande året.
– Jag kände mig i väldigt bra fysiskt slag eftersom säsongen innan var så lång.
En vecka efter det positiva coronatestet återvände han till träningsplanen. Lite hosta satt kvar i halsen men han körde på ändå. Under det första träningspasset slog hjärtat lite snabbare än vanligt, men han tänkte inte mer på det.
– Det är inte ovanligt att det är så efter en sjukdom. Så jag tränade igen dagen därpå. Sen låg jag helt däckad på onsdagen.

Febern tillbaka
Febern var tillbaka i kroppen och han kände ett tryck över bröstet. Han vilade en vecka till innan det återigen var dags att jogga ut på Rydets konstgräs. Men inte heller den gången gick det bra. Dagen efter hade han kraftiga bröstsmärtor och kontaktade vårdcentralen för första gången.
– Jag åkte dit och fick till svar att det är sådana bekymmer man kan ha i början och att det var viktigt att stegra träningen. Men jag fick ingen kontinuitet i träningen – jag vilade, tränade, fick bakslag och vilade igen.

Det var inte bara träningen som påverkades negativt. Det sociala livet fick sig också en rejäl törn. Sedan tidigare hade han en fotbollsresa till London inbokad i mars och med tanke på symtomen fanns en viss oro inför resan. Torsdagen innan avfärd tränade han som vanligt och det skulle han inte ha gjort med facit på hand. På planet till England blev han dålig och väl framme i London stegrades pulsen av minsta lilla promenad i den hetsiga storstadsmiljön.

– Mina kompisar skulle ut och festa på kvällen men jag fick stanna kvar på hotellrummet. Sen gick jag på matchen dagen efter och mådde så dåligt, verkligen. Känslan var att minsta lilla ytterligare ansträngning och jag kommer tuppa av.
När kompisarna gick ut och hade trevligt under sista kvällen i London låg Fredrik Månsson kvar på hotellrummet och funderade på hur han skulle gå till väga om något händer.
– Ska jag ringa ambulans? Hur är det med försäkringar? Jag ville bara åka hem.

Vårdcentralen igen
Hemkommen från London tog han återigen kontakt med vårdcentralen och fick göra ett gångtest där syresättningen till blodet mättes. När han promenerade minskade värdet till 70 procent syre i blodet, normalvärdet hos en frisk person är 95–100 procent. Han slussades vidare till akuten, gjorde en EKG-undersökning och kontrollerade eventuella blodproppar. Men efter testerna konstaterade läkaren återigen att ingenting var fel.
– Jag sa att någonting måste vara fel, jag känner ju det. Så fick jag göra 20 knäböj samtidigt som syresättningen kontrollerades och den sjönk lite då också. Sen menade de på att de bara tar hand om akutfall och skickade hem mig.

Attacker av andnöd
I april utvecklades det som har varit hans värsta symtom – konstant slem i halsen och andnödsattacker. Symtom som inte bara gjorde sig påminda vid träning utan även i vardagliga situationer. Men efter en period av vila hade han återhämtat sig tillräckligt för att kunna träna med OBK.
– Jag gjorde några bra B-lagsmatcher och blev uttagen till matchen mot Husqvarna i början av maj. Men jag satt på bänken och harklade mig och det kändes inte bra. Så åkte (Sebastian) Heaver på en smäll och jag fick hoppa in med 5–10 minuter kvar. Under de minuterna tog jag ut mig till max även om jag egentligen inte gjorde så mycket.

Det var sista matchen som Fredrik Månsson spelade under säsongen och återigen kom bakslaget som ett brev på posten. Han hade undvikit sociala sammanhang sedan den mindre trevliga resan till London men skulle på ett bröllop veckan därpå. På middagen efter bröllopsceremonin tog han ett glas vin för att lugna ner sig men det fick motsatt effekt. Hjärtat började slå snabbare och när han sedan skulle gå hem fick han hjärtklappning och kräkningar.
– Jag fick ringa mina kompisar som fick leda mig hem så jag inte skulle svimma av. Återigen tog jag kontakt med vårdcentralen och fick till svar att det kanske kunde vara ångest och jag hade för höga krav på min återgång till träning.

Spirometri
Han pushade för att göra få göra spirometri, astmatester och röntga lungorna. Läkaren gick med på spirometri, men det fanns ingen tid förrän efter sommaren. Till dess skulle han vila och fattade beslutet att inte träna fotboll överhuvudtaget. Han var nere på träningarna och hjälpte till med B-laget för den sociala samvarons skull.
– När jag inte kunde vara med mina andra polare värdesatte jag kvällarna på Rydet väldigt högt. Där kunde jag hänga med gubbarna och vara del av en gemenskap.

När han helt slutade träna blev vardagen mycket enklare och han kunde börja jobba mer.
– Eftersom jag har ett kontorsarbete som är rätt lugnt har det fungerat ganska bra hela tiden. Men när jag tränade och åkte på bakslag kände jag att både jobbet och vardagen blev sämre.
I september gjorde han spirometri och han höll tummarna för att det skulle vara astma, bara för att få en diagnos. Läkaren konstaterade att det inte var astma men erbjöd honom en luftrörsvidgande inhalator vid behov.
Slemmet i halsen och andnödsattackerna försvann inte. Lungröntgen gjordes. Den visade ingenting.

Tog kontakt med Sahlgrenska
Vändningen kom när han fick syn på en artikel om en spelare i Jitex som varit drabbad av ungefär samma sak.
I samma veva fick han beskedet att den tidigare läkaren slutat.
– Den nya läkaren träffade jag första gången i november och det var en helt annan sak. Direkt blev jag diagnostiserad med astma, långtidscovid och förmodligen någon allergi. Han sa att det var därför jag hade problem med luftvägarna och jag började med maxdos av kortison och fick en remiss till andningsfysiologen.
Nu, ett drygt år efter det positiva coronatestet, har Fredrik Månsson gått till andningsfysiologen i snart två månader och märker stor skillnad. Tidigare kunde en promenad på löpbandet resultera i andnöd. Nu kan han jogga och framför allt får han inte samma bakslag längre. Han följer ett träningsprogram där det framgår vilken puls han ska hålla och inte överstiga. Varannan vecka är det besök hos fysioterapeuten för att se om konditionen utvecklats.
– Sen gör jag andningsövningar. Typ att jag ska andas genom näsan. Eftersom jag haft sådana luftrörsproblem menar läkaren på att jag har anpassat min andning efter det. Så nu får jag lära mig att andas på nytt.
När han träffade sin nya läkare i november löd prognosen att det skulle ta ett halvår innan han är helt återställd. Senaste träningen med Onsala BK gjorde han i maj. Nu är han förhoppningsvis bara någon månad ifrån att kunna vara med på lättare fotbollsövningar. Målsättningen med 2023 är att komma tillbaka till full träning utan bakslag – han vill ju bara kunna vara med på kvadraten med resten av laget.

Fakta: Fredrik Månsson
Ålder: 25
Bor: Göteborg
Klubb: Onsala BK
Moderklubb: Skene IF
Position: Försvarare