Jerry väljer laget framför jaget

Av John Skoglund

Svensk landslagsspelare och en grundbult i Redbergslid IK dynasti på nittiotalet. Sedan dess har Jerry Hallbäck utbildat och coachat många spelare och varit med och lagt grunden till dagens HK Aranäs.

Vi möter Jerry Hallbäck en tidig morgon där han med ett stort gäng kompisar redan klockan 06:30 spelar padel. Det är liv i luckan och gott tjöt mellan spelarna.

Hur viktigt är det att vinna en poäng i padel?
– Att vinna poängen är ju ”sköj”, för mig handlar om att göra så få misstag som möjligt. Gör man det så tar man poängen till slut i padel. Man tävlar ju lika mycket mot sig själv som de man möter.

Det står Tynnered i passet och uppväxten rörde sig runt Askim, Sisjön och en buss bort till Mölndal för att spela bandy på vintern för Jerry. Det är fotboll, bandy, pingis och handboll som stod på den idrottsliga menyn och det var i elvaårsåldern han började spela handboll.
– Jag hade en ungdomstränare i Heim som betydde mycket, Mats Alm, en gammal GT-reporter som gick bort alldeles för tidigt. Han fick det till att jag tyckte handboll var roligt.

"Det var otroligt starkt"
Mellan åren 1990–2002 spelade Jerry Hallbäck i Redbergslid IK. Sverige var en stormakt i handboll med Bengan Johansson vid rodret och svenska folket snackade gurkburkar och under ett drygt decennium var det solklart att Sverige skulle slåss om medaljerna. Lika säkert var det att ”RIK” skulle vinna eller nästan vinna alla SM-guld. Jerry plockade hem sju SM-Guld.
– Det var en fantastisk tid och vara med och vara delaktig i. Vi gjorde väldigt mycket som var bra. Det inser man när man får lite distans till det. När man levde i det så var det, det mest självklara som fanns. Nu i efterhand när man ser hur det var, och den tiden vi lade ner, den fingertoppskänslan de ledarna hade då att hitta individerna och hitta deras styrkor och svagheter – det var otroligt starkt. Vi tränade bra, de hittade en grupp killar som hade ungefär samma ålder.
Kanske inte var de bästa spelarna i sina lag man kom ifrån men man var bra och brann för det man ville och hade några egenskaper som de var beredda att utveckla. Vi tränade hårt och mycket och det var självklart att lägga ner extratimmarna i löpspåret eller gymmet.

Jerry Hallbäck återkommer till hur viktiga ledarna var i hans spelarkarriär. Reine Pedersen, Johan Eklund och idag 71 åriga stortränaren Ola Lie.
– Jerry var en lagspelare så det ryker om det, alltid laget före jaget, säger Ola Lie och fortsätter rassla ur sig superlativer om Jerry som människa och spelare.
– Han var en solid och utmärkt försvarsspelare, en riktig fighter och alltid positiv i gruppen. Han och Mattias Franzén var ett grymt mittblock i försvaret. De hade en del fuffens för sig, ibland på gräsen men de var ordentliga. Sedan med de ledaregenskaperna han besitter förstår jag hur han har hamnat där han är nu, avslutar Ola Lie.

Mycket roligt tillsammans
Tränarna i Redbergslid visade hur det skulle fungera både på och utanför handbollsplan.
– Vi var ganska hetlevrade på plan jag och ”Frasse” och där hade Ola den egenskapen att på ett bra sätt och ett tydligt sätt lugna ner oss, han var ju mycket för att rita på papper.

Hade ni kul, Glenn Hysén klippte sönder kalsonger på den tiden?
– Det är klart, det fanns mycket tokigheter säger Jerry med ett skratt. Vi hade kul på plan, vi hade kul bredvid planen och vi hade mycket tid med varandra utanför planen. Hade samma intressen, gick och kollade fotboll, hade middagar med respektive och hade mycket roligt tillsammans.




Minns du när Martin Frändesjö skulle träffa en fransk spelaragent på hotell Opalen, men det var spelarna som körde en luring?
– Ja det minns jag mycket väl, det finns mycket sådana tokigheter så man fick vara på sin vakt, det hände alltid grejer och Mikael Mellegård fick en ännu större hämnd av Martin Frändesjö, 20 frågor på IHM, med kameror och psykolog, det var den mäktigaste luringen av de alla
– Själv råkade jag och Stefan Lövgren ut för en blåsning. Vi var inbjudna till en punkfest tillsammans med våra respektive. Vi gick ju ”Al-In” på att vara punkare och sen när vi kommer upp till Skatåsstugan där festen skulle vara så säger min fru ”tänk om det bara är vi som är utklädda” och vi gå ner för den slänten där och mycket riktigt, det vara bara vi fyra som var punkare.

Hur kommer det sig att du blev tränare?
– Jag tror att jag hade ledaregenskaper även när jag spelade, det var mycket laget och det som var runt laget som var viktigt för mig. Jag var inte den där målsprutan som spelare, utan mer en grovjobbare som jobbade i det tysta och jobbade för de andra. De egenskaperna har jag som tränare också. Man jobbar i det tysta och gör ett ”jäkla” jobb som kanske inte syns så mycket och det hade jag nog med mig från de sista åren jag spelade själv. Sen följde det sig naturligt när jag och Mikael Franzén började och testa HK Aranäs i division 2, där föddes ett embryo att man ville bli tränare. Vi hade ett delat ledarskap där och testade de saker vi hade med oss från spelare i Redbergslid. Där fick vi testa sådant vi trodde på i en bra miljö med bra spelare som ville framåt.

Utvecklingen och handbollen går snabbare och då måste även tränarna hänga med.
– Man måste hitta sin egen väg, jag tar mycket från Ola och Reine men det är så mycket som har ändrat sig. Handbollen men också i samhället i stort. Vad ungdomarna kan, vet och tänker. Det går fortare, folk är starkare och hoppar högre därför är det viktigt att man som tränare är mottaglig för förändringar och kan ändra spår.

Jerry Hallbäck var med och vann det fantastiska EM 1994 och spelade hemma-VM 1993.
– Det var ganska haussat med landslaget och jag tog en plats till hemma VM 93 och guldåret i EM 94. Men jag var en andrahandsgubbe där, det var Per Carlén som hade förstafiolen, sen opererade jag mitt knä och kom inte tillbaka. De satsade på lite andra spelare, Thomas Sivertsson och sen kom Markus Alm. Så en kort och intensiv period och väldigt rolig kan man kort sammanfatta det.

Jerry Hallbäck är av många ihågkommen på plan främst för sina insatser i försvaret men var inte oäven framåt heller. Exempelvis mot Danmark blev det både tre och fyra mål i landskamper.
– Jag lyckades peta in lite bollar emellanåt

"Värdesatt den tiden"
Barnen Ludwig och Anton spelar själva handboll på högsta nivå nu
– Bägge lyckas hålla på med handboll på högsta nivå, det är starkt av dem.
Både jag och min fru har varit med som ledare för bägge killarna och värdesatt den tiden. Sen har det inte varit viktigt att de ska vara bra handbollsspelare, både jag och min fru har pushat dem till att de ska vara sig själva och ha kul när de spelar och jag tycker att man ser på båda två att det de tycker att det är väldigt kul att spela handboll.

Du ser väldigt mycket handboll, vad är din syn på föräldrar som ibland är överdrivet aktiva?
– Tycker det är viktigt att barnen gör sin grej, sen kan man vara där och titta och heja och låt det stanna där och bara stötta dem. Köra och hämta när de behöver den hjälpen och finnas tills hands, det räcker gott sedan så löser sig allt annat med automatik.

Hur var det att jobba som sportchef i Sävehof?
– Det var utmanande, det är en väldigt stor klubb med väldigt många spelare. Det var en fantastisk tid egentligen för vi hade väldigt bra damlag och herrlag. Vi lyckades vinna mycket under den tiden jag var där. Vi hade en bra utveckling på spelare och sådant som var runt omkring. Jag var sportchef från A-ungdom och herrar och damer, det var europacupspel, det blev stort till slut och 2012 dök det upp en chans att komma tillbaka till Aranäs och då tog jag den
Kände också att det blev mer och mer skrivbordsarbete med den tjänsten och jag längtade tillbaka till golvet och vara tränare.

Vilken känsla hade du nu när Ystads IF fick sitt guld efter 30 år i våras?
– Alltså, det var ingen speciell känsla, men jag vet ju hur mycket det betydde för många av dem som är i klubben och för spelarna. Jag har ingen anknytningen till laget alls idag egentligen, det har gått två år nu och jag är fullt upp i Aranäs. När man är där så betyder det jäkligt mycket men det går fort att ändra fokus. För mig är det Aranäs som är viktigt idag.

Det ryktades i våras om att du ska bli sportchef och Tommy Atterhäll skulle ta över, men det dementerades kraftfullt från er alla?
– Det blev ju lite udda, men tanken var att Jasmin Zuta skulle stanna även nästa säsong och då fanns inget utrymme att ta med Tommy Atterhäll. Sedan när Jasmin Zuta gick till Redbergslid för att jobba med talangutveckling öppnade det upp sig och vi ställde frågan till Tommy att bli assisterande och sen gick det snabbt. Det är kanonkul, han har ett stort Aranäshjärta och jag tycker vi har ett bra samarbete, även tidigare.

Just i dagarna har Jerry Hallbäck och Tommy Atterhäll startat upp en ny säsong med killarna i HK Aranäs och nästa kapitel i Jerrys Hallbäcks handbollsliv skrivs.