Shadi kombinerar det bästa av två kulturer

Shadi Ghaffari kom från Iran till Sverige som tolvåring. Här möttes hon av lussekatter, julgranspyssel och Janssons frestelse.
– Jag älskar både de svenska och de persiska traditionerna och vi firar högtiderna inom båda kulturerna. För mig är det jätteviktigt att ha en trygghet i varifrån jag kommer för då kan jag plocka och blanda hur jag vill.

Utanför villan i Onsala står krukor med påskliljor och färgsprakande vårblommor. Dörren öppnas av en minst lika färgsprakande kvinna.

– Vad kan jag säga, jag älskar färg, skrattar Shadi.

Shadi kom till Sverige 1989 och hamnade då i Hagfors i Värmland.

– Jag hade redan två systrar som bodde i Sverige så det var därför vi kom hit. Mina föräldrar hade köpt en biljett till mig och jag flydde från Iran via Turkiet till Tyskland. När jag skulle från Tyskland till Sverige fick jag låtsas vara en annan familjs dotter. Jag fick lära mig lite tyska ifall vi skulle bli stoppade i gränskontrollen.

Att komma till Sverige var stort och spännande.

– Det var magiskt. Så första tiden var en upprymdhet och en glädje. Även om man hade trauma från kriget så kändes det i den åldern bara positivt, massa nytt att se fram emot och massa nytt att uppleva.

Shadi började skolan, en utmaning då hon inte kunde någon svenska.

– På den tiden hade man inte invandrarklasser, utan det var att komma in i en svensk klass direkt. Jag fick hänga med och låtsas. När de andra skrattade, skrattade jag och när de andra var allvarliga var jag allvarlig.

I skolan fick Shadi en vän, Anja, och det var hon som hjälpte Shadi med svenskan.

– Hon kämpade verkligen för mig. Hon målade och ritade och visade med hela kroppen så jag skulle förstå. Och det var en fördel för mig för jag blev snabbt integrerad. Jag läste inte det, utan fick leva den svenska kulturen.

Anjas familj slog på stort vid de svenska högtiderna och Shadi följde med.

– Jag fick vara med när hennes familj julbakade och pysslade. De hade olika stationer, på en bakade man lussekatter, en annan var presentinslagning och så vidare. De visade saker som man inte kan läsa sig till. Kulturen ska man få leva och uppleva för att bli en del av den.

Julgran

Ett och ett halvt år senare kom Shadis föräldrar till Sverige.

– I början var jag lite sur på dem. Jag tänkte, hur kan man skicka iväg sitt barn på ett flyg och som inte kan språket. Jag kände mig besviken. Men det var en kort stund. Sedan förstod jag ju att de gjorde det för min och vår skull.

Shadis mamma upplevde precis som Shadi att det var viktigt att både behålla sina gamla traditioner men även att ta till sig de svenska.

– Eftersom vi hade flytt hade vi inte så mycket pengar. Men mamma åkte till Coop och köpte en billig plastgran så att jag kunde klä den med allt pyssel och pynt jag hade gjort. Och även om det inte var ett svenskt julbord försökte hon göra det hon kunde. För de få pengar vi hade såg hon till att jag fick en julklapp så jag kunde berätta i skolan vad jag fått. Och mamma var först med att börja påskpynta, och gult skulle det vara, skrattar Shadi.

Det finns många skillnader mellan den svenska och den persiska kulturen men även likheter.

– Det som är utmärkande för den persiska kulturen är att familjen är stor. Till familjen räknas farbröder och mostrar och syskonbarn och så vidare. När man pratar om familjen är man många, säger Shadi och fortsätter:

– Nyligen firade vi persiskt nyår, Nouruz, som är runt 20-22 mars. Det är ungefär samtidigt som den svenska vårdagjämningen. Och vi firar även vid höstdagjämningen och runt den 18-20 december firar vi Yalda där vi firar att det är den längsta natten och sedan vänder det.

Maten är central även i de persiska traditionerna.

– Vi har en stor matkultur i Iran. Basmat är mycket ris och mycket långkok. Det är kycklinggrytor och köttgrytor och i Iran är det billigt med grönsaker och frukt så det är också en stor del i traditionerna. Och vi kryddar maten mycket med både kanel, gurkmeja, chili och saffran. Det är fult att bara bjuda på en rätt så helst tre eller fyra rätter ska det vara.

Shadis persiska favoriträtt är långkokt gryta på kött med spenat och plommon.

– Den kombinationen är så god!

Kakor och bakverk hör också till traditionerna.

– När jag växte upp var det inte mycket godis eller choklad som är dyrt. Men däremot åt vi och äter fortfarande  mycket torkad frukt, nötter och bär.

– Bland de svenska mattraditionerna tycker jag bäst om Janssons frestelse och grönkål.

Russinen i kakan

I dag firar Shadi både de stora svenska och de persiska högtiderna.

– Jag vill att mina barn ska få uppleva båda traditionerna. Eftersom vi bor här är ju de svenska självklara men jag tycker också att det är viktigt att inte glömma de persiska, säger Shadi och pausar.

– Jag upplever mig själv som svensk men jag vet att de som betraktar mig inte gör det. Jag har inte ett typiskt svenskt utseende. När jag var yngre och folk frågade varifrån jag kom svarade jag ”Hagfors”. Sedan förstod jag att det var ju inte det som de menade, skrattar Shadi.

– När folk frågar mig om jag är svensk brukar jag svara både och, varken eller. Jag är Shadi!

Något Shadi ofta återkommer till är vikten av trygghet.

– Rötterna är jätteviktiga och att vara medveten om kulturen och traditionerna och har man en stadig grundpelare kan man bygga hur högt som helst. Jag brukar likna det vid ett ankare. Jag är född i Iran och där ligger ankaret, sedan kan repet dra mig åt olika håll och jag kan blanda och plocka det bästa av de olika kulturerna. Sill, jul, rättvisa, midsommar, fika, arbete, lagom och min stora kärlek är ett fåtal saker jag har fått i detta land och som står mig varmt om hjärtat. Jag är så tacksam för att jag får bo och leva i Sverige!

Läs fler nyheter här