"Viktig fråga att hålla budget"

Av Kristian Alm

Jätteprojektet med ett nytt vattentorn i grannkommunen Varberg blir 200 miljoner dyrare – och kommunen får ta hela smällen. Det är en varningsklocka inför bygget av en arena i Kungsbacka.
– Vi måste ha incitament som gör att entreprenören får vara med och betala om det blir dyrare, säger Peter Johansson, projektsamordnare på Service.

Byggkranarna på höjden syns på långt håll för den som passerar Varberg. Här byggs det nya vattentornet Våga i fräck, böljande design som ska serva invånarna med vatten i 100 år.
Men nyligen avslöjades att kalkylerna spruckit fullständigt. Den ursprungliga budgeten på 300 miljoner ser ut att hamna på 500 miljoner istället.
Orealistisk kalkyl, oväntade byggtekniska problem och kraftiga prisökningar efter Ukrainakriget uppges vara orsakerna.


Dyr smäll
Kommunens vattenbolag, och därmed hushållen, får ta hela smällen – så är avtalet skrivet.
Vivabs VD talar om brist på erfarenhet vid stora byggen:
"Vi har granskat prognosen för att förstå vad kostnadsökningarna beror på. Vi har också tittat närmare på den ursprungliga kalkylen och konstaterar att priset från start varit för lågt. Vår syn är att entreprenören underskattat Vågas komplexitet vilket påverkar genomförandet av projektet."




Hon hänvisar till avtalskonstruktionen, så kallad partnering, där beställaren och byggaren jobbar intimt ihop under både projektering och bygge.
Grundtanken är att man sen delar på vinsten om man lyckas pressa priset, och tar smällen gemensamt om budgeten spricker. Det brukar kallas incitament.


Mer makt
Men den senaste årens byggboom har gett byggbolagen mer makt. De arbetar gärna med partnerskap och möjlighet till delad vinst – men inte delad förlust.
– De vill inte ta risken. När vi byggde badhuset fick vi bara en anbudsgivare, Betonmast, medan andra entreprenörer hoppade av eftersom de inte ville ha incitament i avtalet. Jag tycker det är helt fel, säger Peter Johansson, projektledare på Service och med stor erfarenhet av kommunala projekt.
Badhuset blev för övrigt lyckat för båda parter, eftersom den överenskomna budgeten underskreds med marginal och Betonmast kunde kvittera ut en bonus på nära åtta miljoner extra.
Bräckaskolan blev å andra sidan lite dyrare, och där delade kommunen och byggbolaget på extrakostnaden.
När det gäller det kommande gigantiska arenabygget med en preliminärbudget på 550 miljoner är Peter Johansson övertygad.
– Vi måste ha någon form av incitament i avtalet.




Kommunala bostadsbolaget Eksta har mycket erfarenhet av att bygga i partnering, och då utan incitament.
– Ett ökat pris kan bero på så mycket, ändringar i kvalitet eller omfattning, och vi vill inte gå in det juridiska träsket för att avgöra vem som ska betala fem miljoner mer, säger Ekstas VD Christer Kilersjö.,
Men Eksta har alltid tuff kontroll av projektet, och kan slå i bromsen snabbt.
– Vi har vrålhård styrning ner på mutter och skruvnivå.
– Skulle vi inte ha den erfarenheten och börja med ett bygge på 300 miljoner hade vi nog valt incitament för att inte ligga sömnlösa på natten. Vi har gått på smällar genom åren i partneringprojekt och lärt oss under resans gång.
– Men att som med vattentornet börja på 300 miljoner och nu ligga på 500, det låter konstigt i mina öron, funderar Kilersjö.
Så hur går det för den kommande arenan på Inlag? Sven-Erik Bergström är projektledare för storsatsningen.
– Det är en parallell process med tre spår. Just nu tävlar fyra arkitektkontor om utformningen. Samtidigt ska vi upphandla en byggentreprenör, som ska samverka med den vinnande arkitekten, så att inte förslaget drar iväg och inte går att genomföra inom budget. Det blir ett givande och tagande.
– Tredje spåret är att hitta någon som ska hjälpa oss att fylla de kommersiella delarna i bygget. Kanske något företag har specialönskemål om utformning, så då får vi vara beredda att ta med det i bygget. Annat kanske de får anpassa och betala själva.


Inte orolig
Sven-Erik Bergström är inte orolig för att de ska hamna i ett "vattentornsproblem".
– Kostnaden sattes till 550 miljoner förra året, sen blir det ju uppskrivningar, men blir det för dyrt kommer politikerna att säga nej. Vi har inte låst oss vid någon typ av avtal. Blir vi inte nöjda går det att avbryta och göra en vanlig upphandling med fast pris. Vi är väldigt försiktiga, en av de viktigaste frågorna är att hålla budget.