Vandra iväg, inte bara i tanken

Av Christina Wagner

Näsbrokrok naturreservat på Ölmanäs-halvön är en populär plats för vandring. Här finns varierad natur och många som bor i närheten väljer att gå här som en del av längre promenader.

Själva slingan är 1,4 kilometer och det brukar blåsa rätt friskt från havet. En del vandrar allena, andra tillsammans, många har med sig hunden på promenaden.
Familjen Nilzén är i Näsbrokrok för första gången men brukar vandra ofta. Både med sina hundar och utan.
– Det är två olika sorters upplevelser. Man stannar upp oftare och det kan vara lite jobbigare fysiskt med hundarna, säger Hans Nilzén.
Staffordshirterriern Hera och american bullyn Eros sneglar åt Linda Nilzéns fickor efter godsaker och Eros gosedjur som han älskar att bära omkring på.
– Vi brukar gömma torrfoder och göra hjärnjympa för hundarna när de är med, förklarar Linda.




Går och pratar
Det varierar hur långa turerna blir, just i dag har familjen tagit med kaffe och ska njuta av dagen.
– Det är jätteolika, men kanske 1,2 timmar?
Vandring är bra för både kroppen och själen, men det behövs egentligen inte mycket för att komma igång. För David Gustafsson, som bor i Åsa med familjen, har det blivit en välkommen rutin. Sedan de flyttade till Åsa 2002 går han och Anna i alla fall en mil om dagen på helgerna.
– Vi brukar gå på lediga dagar, ibland efter jobbet. Det är ett bra sätt att börja dagen på lördagar och söndagar. Man bränner kalorier och får upp konditionen och vi pratar om allt som man behöver prata om. Och så är det härligt att vara ute, säger han.




Plats med historia
Maud Lanne från Ölmanäs vandrar ofta i Näsbrokrok, både för motionen och naturupplevelsen.
– Jag har gått hela mitt liv. Ibland går jag slingan runt, ibland hit ut, säger hon.
Hon älskar naturen i området och har ofta med kikare för att titta på fåglar.
– Framförallt är här fantastisk natur, med bronsåldersgravarna som minner om historien och ljungen. Min familj har gått här i generationer, min mormorsmormor brukade samla ljung till bränsle när hon gjorde mat. Och här går jag nu.
En lite udda vandrare är bengalkatten Dolores, som tagit sällskap med husse och matte på stigen ner till havet.
– Det är första gången vi går hit på länge, så hon följde med. Hon brukar gå hit själv ibland, det ser vi på GPS:en, men nu gick hon med oss, säger Lovisa Sölver.