På uråldrigt vis, med lie och kratta, slåttrar Tölö gille ny mark i Grönabur.
– Man skördar allt som växer på ängen. Med tiden blir artrikedomen stor, säger Lars Voss, ordförande i Tölö gille.
Kungsbackens spelemän och Durknapparna står för musiken medan medlemmarna i Tölö gille slår gräs på gammalt vis. Somliga har med sig egen lie och de som saknar får låna av gillet.
Lasse Hjelm leder spelemännen denna lördag. Många av låtarna är närmast uråldriga.
– Vi är så vitt jag vet de enda som fortfarande spelar den här musiken och arbetar för att bevara den, säger han.
Lars Voss är ordförande i Tölö hembygdsgille. Foto: Sebastian Christensen
Förr i världen, när slåtter var gängse, var juli höproduktionens högtid. Gräset som slås fördelas jämt över ängen för att torka och bli foder. Det frigör frön och bidrar till biologisk mångfald.
– Vi använder ingen form av gödsel, det skall vara en naturlig process, säger Lars Voss. Det är dåligt med blommor i år, det har varit för torrt i början på sommaren.
Saknas yngre medlemmar
Medhavd fika kompletteras med allsång i den milda julisolen. Cirka 30 personer är på plats, och det är framför allt gemenskapen som lockar.
– Vi har lite svårt med tillväxten av yngre medlemmar, säger Lars Voss innan han avbryts av Lasse som uppmanar samlingen att ta i från tårna.
Så småningom torkar gräset, blir till hö och arrangeras i balar i långa längder. Förr i tiden hade man förvarat det i lador, men nu handlar det mer om att bevara traditionsenligt jordbruk.
Efter att ha avnjutit fikat stäms det upp till allsång. Foto: Sebastian Christensen
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.