Resa till vårt första alfabet

För ett tag sedan hamnade jag på språkkaféet på Fyren där en syrisk folkmusikgrupp skulle spela.

Det var traditionell musik spelad på gitarr, oud – en slaga luta – och tamburin. Ugarit kallade de sig och det fick igång både minnet och fantasin.

Två år innan kriget började var jag på en resa i Syrien och kom då bland annat till Ugarit, en plats jag tidigare aldrig hört talas om. För syrier har den dock samma symbolvärde som för oss vikingatiden eller Gustav Vasas skapande av nationalstaten Sverige. Ugarit gick under redan 1 200 f.Kr., alltså 2 000 år innan vikingarna gav sig ut på sina härjningar och omkring 2 700 år innan Gustav Vasa och många med honom ilsknat till över Kristian II:s avrättningar av 80-talet motståndare vid Stockholms blodbad.

1 200 f.Kr – från den tiden finns här i landet inget annat än gravar av olika slag kvar som minner om våra förfäder från den tiden. Fjäråsborna hade inte ens börjat begrava sina döda på Lii gravfält. Skriftspråk fanns överhuvudtaget inte.

Men då fanns alltså redan sedan länge vid den syriska kusten staden och maktcentrat Ugarit som hade kontakter med hela östra medelhavsområdet. På de lertavlor i det bibliotek som hittades finns texter på kilskriften ugaritiska, det språk som sedan vidareutvecklades av fenicierna och gav oss vårt alfabet.

Det finns ett brev bevarat från tiden för stadens undergång omkring 1 200, där en vasall till kungen i Ugarit uttrycker sin stora oro över hotande anfall av okända fiender – de mytomspunna sjöfolken – som var i färd med att ta över staden. ”Vad ska jag göra? Vi är helt maktlösa”, skriver den förtvivlade mannen.

Varken han eller kungen kunde göra någonting. Riket blev besegrat.

– För oss syrier symboliserar Ugarit vår gamla kultur, berättade bandledaren. Därför ville vi kalla vårt band Ugarit. Det är roligt att vi kan spela vår musik här. Vi hoppas också lära oss en del gamla svenska låtar. De kommer att låta fint på våra instrument.

Ja, det är då märkligt vilka resor man kan få göra bara genom att gå till Språkkaféet på Fyren.

Birgitta Tingdal