Per-Åkes bil är hundra år

Av Annika Lundby

Att man kör i en bil som är hundra år är det nog inte många som kan säga. Men det kan Per-Åke Larsson i Kungsbacka. Hans Chevrolet 490 Touring fyllde i augusti hundra år. Lite av en slump hittade han den i England för drygt 15 år sedan och när han satte sig bakom ratten i trä klickade det direkt.

Per-Åke Larsson kliver upp i sin svarta Chevrolet 490 Touring från 1922. Det krävs fingertoppskänsla för att köra den hundraåriga bilen och Per-Åke berättar att han är nöjd om han kan göra tio ljudlösa växlingar i rad.
– Jag har aldrig jobbat med bilar. Som jag brukar säga, jag är en skrivbordsmänniska. Men motorintresset har jag alltid haft. Jag är född 1945 och åren 1960 till 1961 fick jag i julklapp prenumerationer på Teknikens värld. Den gillade jag att läsa.
Per-Åkes pappa var även han en stor motorentusiast.
– Han renoverade bland annat en svensktillverkad Thulin A från 1920. Det var efter stormen 1969. Hans bror hade på en mosse i Ubbhult sett ett övergivet skjul som blåst ner. Där såg han något som såg ut som en motor och han visste att pappa var motorintresserad så de gick dit och det satte fart på honom. Då hade vi ungar flyttat ut och då försvann en del bråte och de fick det även bättre ekonomiskt. Han reste land och rike runt och lärde och letade efter saker till bilen. Det finns väldigt få av de 250 bilarna som tillverkades kvar i dag och hans står på ett bilmuseum.
Per-Åke tyckte det var kul att följa sin pappas intresse och renoveringen av den gamla bilen.
– Men själv hade jag då fullt upp med studier, jobb och barnen.
Men en dag dök en Opel Olympia från 1950 upp.
– Pappas kusin hade gått bort och hans dotter undrade om vi var intresserade av hans bil. Så det blev mitt första bilprojekt. Jag tog isär och undersökte, rengjorde och satte tillbaka. Jag kollade och lärde mig hur det funkade.
Per-Åke fick den att gå och då kom det som Per-Åke gillar mest, att ge sig ut på vägarna.
– Men jag tyckte inte det var en rolig bil att köra.
Istället siktade han in sig på att det var en liten engelsk sportbil han ville ha. Den måste ju vara kul att köra.
– Min fru och jag skulle ha några dagars semester i London 2006 och då tänkte jag att jag kunde titta på några bilar. Jag hade kollat på några annonser i närheten och åkte ut till en bilfirma som specialiserade sig på äldre bilar.
Den lilla sportbilen visade sig vara mindre än Per-Åke trodde.
– Efter att ha tråcklat mig in i den kände jag att den var inte aktuell. Men så hade han en Chevrolet som jag också var lite nyfiken på. Vi åkte hem till hans garage och jag klev upp i den och satt jättebra och bilen var körbar.
Per-Åke körde försiktigt på gården. Och den här gången kändes det helt rätt även om den var svårkörd.
– Sedan i samråd med min fru köpte jag den.

Lära genom att göra
2006 gick fortfarande färjan mellan Newcastle och Göteborg så säljaren i England körde på bilen och gick av och när färjan kom fram i Sverige gick Per-Åke på och körde av bilen.
– Men jag kände att jag ville inte köra i Göteborgstrafiken så jag hade beställt bärgningsbil till Kungsbacka.
Även om bilen var körbar har det varit en hel del jobb.
– Här har jag haft ovärderlig hjälp av Christian Persson. Till exempel när jag redan efter den andra sommaren fick ett motorhaveri Det var första gången som jag var med och tog isär och lyfte ut en motor. Vi undersökte, mätte, lämnade in några delat till en verkstad för renovering, köpte några nya delar och sedan hjälpte jag till med att sätta ihop motorn igen.

Augusti 1922
I augusti 1922 sattes Per-Åkes Chevrolet 490 Touring ihop i General Motors sammansättningsfabrik i St Louis i Missouri.
– Jag har inte kunnat få fram dagen men mitten av augusti är det närmaste jag har kommit ett svar.
Motorn är en 2,8 toppventilmotor och växellådan treväxlad. Per-Åke lyfter på motorhuven och visar bilens insida och hjärta.
– Där sitter kannan för att smörja vipparmarna. Men jag brukar använda en annan, säger Per-Åke och går över till andra sidan.
– Här har vi förgasaren. Den sitter långt ner för att bränslet genom självtryck ska kunna ta sig till bränsletanken som finns under förarsätet.
Under de 16 år som Per-Åke har haft sin Chevrolet 490 Touring har det blivit drygt 1900 mil på vägarna.
– Rekordåret är 200 mil men i år har det bara blivit 50. Men i snitt har det blivit drygt 100 mil per år. Och jag tycker fortfarande att det är vansinnigt roligt att köra.
Många turer blir till olika bilträffar.
– Torgträffarna på torget här i Kungsbacka brukar jag köra ner till. Där träffar man kompisar och andra som tycker det är lika roligt som jag med gamla bilar. Jag gillar ju att prata så kommer det fram folk och frågar om bilen tycker jag det är jättetrevligt.
Men det blir även turer till bilträffar både norr- och söderut. Då kör Per-Åke i behagliga 50 kilometer i timman till exempelvis Arvika, Motala eller Landskrona.
– Jag vet inte hur fort bilen kan gå. Jag har inte hjärta att testa över 60-65 för då låter det en del om grejerna.
Det Per-Åke gillar med motorintresset är att man kan vara intresserad av så många olika saker.
– Jag gillar att köra, andra gillar att hålla på och pilla med bilarna, en del gillar bilen som en del av något annat, kanske 50-talet med kläder och amerikanska bilar, andra gillar att tävla och en del ser att allt som inte är original är fusk. Jag tycker den spridningen är charmig.

Glädjespridare
Då det dagen till ära är uppehåll i höstruskvädret får en lycksalig reporter följa med ut på en tur. När bilen rullar förbi Nova montessoriskola vinkar barnen och några ropar tuta. Så klart gör Per-Åke det och får glada vinkningar tillbaka.
– Det här är en del som är rolig med att köra den här bilen. Folk blir glada, det är en glädjespridare.