Parksliden fortsätter sprida sig
Av Kristian Alm
Kampen mot invasiva växter fortsätter. Skräcken för husägare är parkslide som kan förstöra både grund och avlopp.
– 2021 var det värsta hittills när det gäller larm om parkslide, säger Solveig Larsen Gunnarsson, landskapsingenjör på kommunen.
Parkslide.
Foto: Pixabay
Det finns flera invasiva växter, alltså växter som inte hör hemma i vår naturliga flora utan spridits via trädgårdar och nu tar över och slår ut andra mer känsliga plantor.
Några av dem bekämpas av just det skälet, men ett par är även skadliga på andra sätt. Till exempel ger saften från jätteloka svåra brännskador i samband med solljus, och Kungsbacka kommun har ett pågående projekt där man försöker trycka tillbaka växten och kartlägga alla bestånd.
På senare år har dock parkslide stått i centrum för "skräckreportage", där förtvivlade villaägare försökt bli av med den och i stället funnit att den sprider sig värre än någonsin och skadar både husgrund och ledningar. Det räcker med att några millimeter av rotsystemet blir kvar i jorden för att den kunna starta om, så att gräva upp den är ingen lösning.
Man har gjort försök med kvävning, och ett företag i Kungsbacka har även lanserat hetvattenbehandling.
Nya rapporterMen det dyker upp rapporter om nya bestånd hela tiden. Nu senast är det en åsabo som skriver till kommunen om området intill Näsbokroks naturreservat:
"I många år har parkslide funnits utmed den väg där många går, springer, cyklar och kör men har nu brett ut sig något oerhört och hänger vid sommartid ut över hela vägen och plockas av förbipasserande (som inte vet vad det är) och sprids även med bilar och cyklar vidare längs vägen."
Parkslide ingår inte officiellt på listan över växter som måste bekämpas, men kommunen har ändå i flera år försökt hitta metoder.
– 2021 var det värsta hittills när det gäller larm om parkslide. Vi tror dock att antalet bestånd var nästan lika många åren innan men att bättre kunskap om växten gjort att fler ser den och rapporterar, berättar Solveig Larsen Gunnarsson, en av dem på kommunen som håller i bekämpningen av invasiva växter.
– Vi har ett tiotal bestånd på kommunal mark som vi bekämpar och bevakar. Vi behandlar så många bestånd vi mäktar med budget- och resursmässigt.
Svårt välja metodMen det är som sagt svårt att veta vilken metod som ska användas.
– Vi har ingen bra lösning på hur man får bort parkslide permanent på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. Än så länge har vi avstått från kemiska preparat men vet inte vad framtiden kanske kan tvinga fram. Det är en svår balansgång mellan att å ena sidan låta parkslide tränga undan den naturliga floran och å andra sidan kanske skada vattenlevande organismer. Vår plan är att hålla oss till manuell bekämpning.
Kamp. Solveig Larsen Gunnarsson i färd med att kartlägga invasiva växter (reportage i Norra Halland om jättelokan).
Arkivfoto: Kristian Alm
När det gäller jätteloka och andra växter som i en EU-förordning klassats som invasiv art kan kommunen ställa krav på markägaren, men det går än så länge inte med parkslide som inte är med på listan.
– Där kommunen är markägare, har vi satt upp skyltar att inte röra växterna. Vi uppmanar alla som kan och har möjlighet att bidra till att rapportera in beståndet till www.invasivaarter.nu.
På kommunens hemsida finns råd för hur man bäst hanterar invasiva växter. Genom att till exempel sluta klippa ner växter med väghållningsfordon kan man förhindra att växten sprider sig ytterligare. Siktskymmande delar av bestånden bör avverkas för hand och stoppas i täta säckar som sedan läggs i en särskild container på ÅVC för invasiva växter.
– Ska mer omfattande bekämpningsinsatser inledas rekommenderar vi att man anlitar entreprenörer som är experter på hur dessa ska bekämpas. Felaktiga insatser har visat sig göra problemet ännu värre, menar Solveig Larsen Gunnarsson.
Fakta invasiva växter
Parkslide är den invasiva växt som är svårast att bekämpa. Den kan etablera sig lätt på närapå vilken typ av jord som helst och sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, i vissa fall så små som 0,7 millimeter.
Den kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
De kraftiga rötterna kan tränga in i byggnader och vattenledningar, och orsaka stora skador.
Växten har rapporterats från flera ställen längs kusten i Kungsbacka. Ett stort bestånd finns längs 158:an intill Kullaviksmotet.
Andra invasiva växter att se upp med är bland annat den giftiga jättelokan, gul skunkkalla och jättebalsamin.
Källa: Naturvårdsverket