På vandring bland stammar och bladverk

Allt fler väljer att spendera sin lediga tid ute i naturen. Men hur bra koll har egentligen gemene man på träden som utgör skogen?

Norra Halland följde med på en trädvandring på Naturum Fjärås Bräcka, där Evelina Wittek berättade mer om några av de vanliga träden i de halländska skogarna.

Ute i de svenska skogarna är det lätt att hålla avstånd – två tredjedelar av Sveriges yta täcks av skog. Därför är det kanske inte så konstigt att coronapandemin har gjort att fler söker sig ut i naturen för att vandra, campa, fiska eller bara njuta av lugnet och ron. Det kan i sin tur göra att lusten att lära sig om naturen väcks hos fler, tror Evelina Wittek som är sommarvikarie på Naturum.

– Upplevelsen av naturen blir faktiskt rikare när man kan särskilja arterna. Jag tror att det tillför ytterligare en dimension, till en viss grad iallafall, säger hon.

Tillsammans med henne och feriearbetaren Ella Abrahamsson ger sig Norra Halland ut för att guidas runt bland trädarterna på området, som representerar växtligheten på västkusten. Det blir fokus på lövträd. 

Den kungliga eken

Först ut att presenteras är en rejäl ek. Eken är för de flesta lätt att känna igen, med sina blanka, styva, läderartade blad, sin skrovliga, grova bark och sina ekollon. Ekar kan både bli enormt stora och svindlande gamla. Se bara på Kvilleken i Småland, som uppnått en ålder av tusen år. Historiskt har alla ekar tillhört kungamakten, berättar Evelina Wittek. 

– Gustav Vasa bestämde att alla ekar tillhörde honom. Ingen fick skada en ek, inte ens markägarna. Den lagen gällde i 300 år, ända till 1830-talet. 

Boken – en sydlig favorit

Nästa stopp på trädvandringen görs vid en bok. Boken kräver ett mildare klimat för att trivas, och är därför en sydligt förekommande art. Stammarna är raka, med slät bark. Löven är prassliga och glatta. 

– På våren är boken nästan neongrön, det är ett väldigt speciellt ljus i en bokskog på våren. Det är jättehäftigt, säger Evelina.




I bokollonen finns tre nötter, som är ätbara. De ska helst kokas eller rostas först och har en mild och nötig smak. 

Virket är tungt, hårt, segt och har flera användningsområden. Alla har vi någon gång tuggat på en bit bok: 

– En kul kuriosa är att man tillverkar glasspinnar av bokträ. Virket är lent, luktfritt och det är inte mycket stickor i det, säger Evelina.

Sälgen är livsviktig för bina

Från de pampiga, välbekanta och stora träden ek och bok, till den lite mer blygsamma doldisen sälg. 

– Sälgen är som ett mellanting mellan träd och buske. Den ses ofta som sly och tas bort för att ge plats åt ädlare träd, säger Evelina.

Men att ta bort sälg är ett misstag. Den fyller nämligen en otroligt viktig funktion. Tidigt i april utvecklas de vita videkissarna till gula blommor som ger nektar och pollen åt bin och humlor i början av säsongen, tidigare än många andra arter blommar.

– Den är viktig att värna om och inte ta bort.

Hasselnötter till stor och liten

Hasseln blommar förvisso även den tidigt. Den växer främst i södra Sverige. Bladen är stora och ludna. Hasseln är förstås mest känd för sina goda och nyttiga hasselnötter, som är begärliga både för ekorrar, fåglar och människor. 

– Hassel är ett segt och hållbart virke, grenarna är bra till staket, störar och att fläta saker av.

Lövträdens största kändis? 

Björken är kanske det träd som flest känner igen, tror Evelina. Den är ju vanliga i hela Sverige, och har dessutom ett utseende man lägger på minnet, med svartvit-fläckig stam. 

– Björkar som får stå och åldras är det väldigt mycket insekter som trivs i, och hackspettar, säger Evelina. 

Björkens näver är ett vanligt material bland slöjdare, och årligen syns björkkvistar på studentflak och i midsommarstänger. Men björken har fler resurser. 

– På våren kan man borra hål i stammen och samla upp saven. Det är väldigt sött. Man kan även ta de första skira björklöven på våren och göra saft av dem. Det är jättegott, berättar Evelina.

Oxeln klarar kustklimatet

Efter den välkända björken går vi vidare till en annan doldis. Oxeln, med blad som är blanka upptill och lite ludna undertill, är vanlig som häck i trädgårdar men inte lika vanlig i skogen. Den är tålig mot kyla och saltstänk och tack vare sina djupa rötter står den emot vind bra. Det gör att den ofta återfinns vid kusten. Oxeln är en släkting till rönnen. 

– Den blommar med vita blommor på våren och får bär. Bären är större, rödare och växer glesare än rönnbären, säger Evelina. 

Virke från oxel är segt och hårt. 

– Det ska vara det bästa virket för att tillverka käglor och klot till bowling, säger Evelina. 

En som gärna solar sig 

En annan köldtålig en, är enen. Den kan vara både träd och buske och har riktigt vassa barr som sitter året om. Trots att den klarar kyla väl, så älskar den sol och ljus. Den trivs därför inte när den blir skuggad av sly eller andra träd. Enbären tar tre år på sig att bli mogna och växer i tre stadier. Första året är de ljusgröna små kottar, andra året mörknar de och tredje året blir de svarta eller blåa, färdiga bär. 

– En buske har alla stadier samtidigt. Bären används till enbärsdricka och gin, säger Evelina. 


Med nya kunskaper om sju mer eller mindre kända och vanliga träd som kan hittas i skogarna i vårt närområde avslutar vi trädvandringen. Men det finns mycket kvar att lära. I Sveriges skogar finns nämligen ett 40-tal olika trädarter.