Krönika: Varför alla dessa fruntimmer?

I måndags hade jag namnsdag, och imorgon är det dags igen. Detta trots att namnet Ingrid är ett höstnamn. Det är mina mellannamn, som hör sommaren till – Ragnhild efter pappa Ragnar och Margareta efter mamma Margit. Det senare inkluderar mig i den just påbörjade fruntimmersveckan. Från barndomen minns jag att det var fint att ha namnsdag i fruntimmersveckan, för då fick man ha kalas med nygjord saft, goda kakor och tårta. Det fick jag aldrig på hösten.

Fast jag gillar egentligen inte ordet ”fruntimmer”.

I mina öron låter det fjolligt. Men en googling bort fann jag att en fruntimmersskara var något fint, inte bara på mina barnkalas utan på 1700-talet även lite konungsligt genom benämningen ”hovfruntimeret” på den grupp hovdamer som tjänstgjorde vid hovstaten.

Fast egentligen kommer ordet från tyskans Frauenzimmer – kvinnorum. Varför skulle vi ha sådana och skilja på män och kvinnor? Vi är ju alla människor, som individuellt har olika färdigheter. Vi behöver inte grupperas. Det har endast lett till ojämlikhet och förstärkt skillnader. Därför vägrar jag att kalla mig feminist. Jag vill vara en humanist, som tror på och gärna arbetar för rättvisa och alla människors lika värde.

Fruntimmersveckan verkar ju heller inte vara så positiv.

Enligt bondepraktikan påstås den vara årets regnigaste vecka. I år har det ju hittills inte varit så mycket bevänt med sommaren. Ytterligare en regnvecka just nu är nog inte det mest önskvärda. Jag skulle som namnsdagspresent hellre önska mig en sommar enligt initialerna i fruntimmersnamnen: Sol som i Sara, manetfrihet som i Margareta, jordgubbar som i Johanna, myggfrihet som i Magdalena, eskapism som i Emma och kaféliv som i Kristina. Med sådana ingredienser vore min sommar gjord. Fast jag blir nog inte gratulerad med något, då vi numera inte firar namnsdagar som förr, åtminstone inte i Sverige.

Jag minns inte att jag som vuxen har firat mer än en enda namnsdag. Den har jag däremot firat otaliga gånger. Det är Hedvigs, trots att jag inte känner någon som heter så. Min polska väninna Jadwiga hävdar dock att Hedvig är svensk översättning av hennes namn och har därför alltid enligt polsk sed bjudit till fest i mitten av oktober.

Namnsdagsfiranet grundas på medeltida katolsk tro, då man namngav firardagar efter helgons dödsdagar. Traditionen har sedan spridits till profant bruk, först efter bemärkta människors namn och sedan till mer allmänna namn. Parallellt med minskat svenskt firande kunde man ändå från 1972 fritt ha flera namn på samma dag för att kombinera gammalt kulturarv med modernt namnbruk. Från 2001 finns dock åter standardiserad namnlängd i våra almanackor med förbättrad jämställdhet mellan mans- och kvinnonamn. Vilka namn, som finns med i längden utvecklas och förvaltas av vittert folk i en namnlängdskommitté.

Även om vi inte firar stort får jag väl ändå här passa på att namnsdagsgratulera först alla fruntimmer i den här veckan, sedan alla som är med i den i övrigt antagna namnlängden och sist men inte minst alla dem som inte nämns, men ändå har fått en gemensam namnsdag på den egentligen namnlösa nyårsdagen.

… ÄR KRÖNIKÖR i Norra Halland. Hon bor i Hede och har under många år varit kultursekreterare i Kungsbacka kommun. Nu är hon frilansjournalist och kulturkonsult och har bloggen Gränslöst – om allt och ingenting.