Krönika: Lyx att inte behöva ha tråkigt

Av Julia Sandstén Vikberg

För några veckor sedan fick jag ofrivilligt slungas tillbaka i tiden, till åren innan det fanns smartphones. Min mobil slutade nämligen att ha täckning. Jag hoppades att det bara var tillfälligt, att mobilen skulle återhämta sig, och levde därför utan täckning i två veckor. Det var två jobbiga veckor, men kanske också lite nyttiga. Det mest omvävlande med att inte ha täckning var inte att jag inte fick sms som skickades till mig eller att jag inte kunde ringa och boka tid hos tandläkaren. Nej, det var att inte kunna använda det mobila nätverket.

Jag hade blivit van vid att alltid kunna surfa på internet och scrolla i sociala medier, och hade glömt bort hur det var att inte kunna göra det. Men nu blev jag påmind. Jag kunde inte längre underhålla mig själv med mobilen när jag väntade på tåget eller stod i kö. Istället fick jag bara tålmodigt stå där och vänta på att minuterna skulle passera. Det var oftast olidligt. Men ibland kunde det också kännas avkopplande att inte kunna göra någonting utan bara vara, som en ofrivillig mindfulness-övning.

Jag fick även hitta nya sätt att underhålla mig själv när jag pendlade till jobbet. Jag brukade visserligen redan innan ha med en bok i väskan, men i ärlighetens namn fastnade jag ofta i mobilen istället för att plocka upp boken. Men nu när jag inte hade något annat att göra läste jag mer än någonsin.

Jag började också att lyfta blicken och titta mig omkring. Jag tittade på andra resenärer, på vad de gjorde och vad de hade på sig. Jag betraktade alla som stirrade ner i sina mobiler och tyckte att det såg lite dystopiskt ut på något sätt, men samtidigt visste jag att jag själv tidigare alltid gjorde samma sak. Jag roade mig över hur många resenärer som hade mammakorvar på sig, den knälånga långa dunjackan som har blivit hånad i medier den senaste tiden, men kände mig samtidigt avundsjuk på hur sköna och varma de såg ut att vara.

Jag började även titta ut genom fönstret och upptäcka var det byggdes om, var en ny restaurang hade öppnat och andra förändringar i min omgivning som jag inte hade lagt märke till innan.

Det var två veckor tankeväckande veckor. Men när jag var en hårsmån från att få böter av en biljettkontrollant, eftersom jag inte kunde visa upp min månadsbiljett när jag inte hade något nätverk, fick jag nog. Det gick inte att leva så här 2025. Så jag köpte en ny mobil och oj, vad jag nu uppskattar att ha nätverk. Vilken lyx det är att aldrig behöva ha tråkigt.