Så ofta de kan åker den västkustbaserade ideella organisationen Ocean Crusaders ut till olika öar längs kusten och plockar skräp. En av personerna bakom organisationen är Annika Thomson, med över 15 års erfarenhet som skeppare och dykare, som brinner för att rädda haven.
– Drömmen är ju såklart att vi inte ska behöva finnas, säger hon.
Klockan är 10 och arbetsbåten ska strax lägga ut från Lerkils hamn. Havet är lugnt och solen skiner. På båten finns skepparen, Annika Thomson, hennes mamma Siv Fredriksson, volontärstädarna Martin Almqvist och Ina Carlsson samt Norra Hallands reporter. Annika tittar på en digital karta som är full av färgglada pluppar.
– Grön betyder att stället är städat, gul att någon samlat ihop skräpet men inte fått med sig det och röd innebär att ön är ostädad, säger hon.
Första stoppet är Småbräkorna, strax utanför Vallda Sandö.
– Jag har hört att det finns massa fiskeutrustning där som ligger och skräpar. Vi får se om vi hittar det, säger Annika.
Började tidigt
Ocean Crusaders startade 2010 i Australien av Ian Thomson, som är Annikas man. 2017 startade de upp i Sverige men Annikas skräpplockardagar började mycket tidigare än så. Allt började när mamma Sivs hundar skar sig på glas som hade spolats upp vid Onsala Sandö.
– Då fick jag en tanke om att jag skulle plocka upp allt glas, jag gick ju ändå där varje dag. Hela tiden kom det mer och mer skräp från havet. Annika och hennes syster Susanne följde med på mina promenader på helger men tyckte att det tog så himla lång tid när jag plockade skräp. "Hjälp mig då, så går det snabbare", sa jag tillbaka. Så de fick lära sig tidigt. När hon flyttade till Australien så träffade hon Ian och han var värre än vad jag var, säger Siv och skrattar.
Plasten är värst
Annika berättar att de koncentrerar sig på svårtillgängliga öar och att de främst är ute under hösten, våren och vintern innan häckande fåglar och sälkolonierna börjar få ungar.
– Det ska vara fint och städat när de kommer. Vi vill att mångfalden ska finnas kvar och det är för naturen vi städer, inte för människor.
Det vanligaste skräpet, och kanske det farligaste för djur och växtligheter, är plast.
– Mycket av problemen kommer från plast. Plast finns överallt och mycket av växtligheten växer liksom i plasten. I Sverige har vi källsorterat länge och många tror ju att allt är rent och fint. Men pratar vi bara om PET-flaskor, så återvinns kanske 70 procent och det säljs miljarder om året. Ungefär 3-400 miljoner PET-flaskor återvinns alltså inte och många av dem hittas i havet. Det är så mycket skräp överallt och det mest skrämmande är att det aldrig tar slut, säger Annika.
Organisationen är ideell, vilket innebär att skeppare och städare gör det på sina fritid. För att kunna göra det de gör är de beroende av bidrag. Pengarna får de från Västkuststiftelsen.
– De står för kostnaderna och vi rapporterar in det vi städar.
Statistiken är extremt viktig för Ocean Crusaders. Kommer skräpet inte in i systemet så finns inte skräpet och då blir det heller ingen budget till nästkommande år. Med statistiken så kan också förändringar ske eftersom Västkuststiftelsen rapporterar vidare till Naturverket som i sin tur rapporterar till regeringen.
– För ett par år sedan hittade vi till exempel jättemycket tops, med pinnar av plast. Efter ett ta lämnades en motion in om att förbjuda plastpinnar till tops. Idag är de gjorda av papper. Så eftersom vi och andra som gör det här rapporterar till Västkuststiftelsen så kan det hända grejer på den fronten liksom, säger Annika.
Barnbok
Ocean Crusaders har tillsammans med Yamaha skrivit en barnbok, "Siri och Skräpmonstret". Anledningen till boken är att lära barn om problemet med nedskräpning kring våra vatten. Annika beskriver boken som rolig, informativ, lite skrämmande och fantasifull.
– Vi vuxna lyssnar inte alltid och vi är så vana vid ett visst sätt. Om vi kan få till en bra vana hos barnen så att de ser det på ett annat sätt, så är det bra för framtiden. Att man tänker på vad man gör och på hur våra vanor påverkar naturen. Det tar den här boken upp på ett fint sätt. Tillsammans med Yamaha försöker vi göra en större skillnad och hoppas på renare öar i framtiden.
"Inget drömjobb"
Den rapporterade fiskeutrustningen på Småbräkorna hittades aldrig. Men det blev ändå fyra soppåsar och tre hinkar med skräp. En relativt liten "fångst".
– Det här var en ren ö, säger Annika.
Räcker det ni gör?
– Det frågar jag mig själv ofta och jag vet ärligt talat inte, men man måste börja någonstans. Det är ju inget drömjobb att plocka skräp efter andra människor, men när man väl ha börjat se skräp så kan man inte sluta se det. Jag som människa har svårt att låta bli, jag kan liksom inte, inte plocka skräp. Drömmen är ju såklart att vi inte ska behöva finnas. Att jag ska kunna kappsegla eller dyka i rena hav, men tyvärr ser det in ut så idag, säger Annika och tar sikte mot nästa ö som ska städas.
Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka
✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade
IVO har granskat händelsen
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.