Jag vill ha pepparrot från Fjärås!

Jag har lätt för att hetsa upp mig över olika saker. Min sambo brukar klaga och fråga varför jag är så arg hela tiden och varför jag inte fokuserar på det som är positivt i stället. Jag i min tur förklarar att jag inte alls är arg, bara genuint ”medelhavsengagerad”.

Men absolut, jag går igång på saker och ting. Nu senast häromdagen när jag skulle handla mat i en stor välkänd, välsorterad matvarubutik i Kungsbacka.

Jag hade drabbats av ett plötsligt intensivt sug efter färsk pepparrot. Och i pepparrotens förlovade hemland Kungsbacka skulle det väl inte vara några problem att få tag på. Trodde jag. Hittade pepparrot på tub. Och pepparrot från Ungern. Men märkligt nog ingen närodlad pepparrot från Fjärås.

Samma sak vad det gällde squash. Som också odlas flitigt i trakten. Hittade bara squash från Spanien.

Vägrar av princip att köpa grönsaker från andra platser i Europa om jag har ett svenskt, närodlat alternativ. Samma sak vad gäller mjölk och kött. Köper bara närproducerad halländsk mjölk från Wapnö och helst kött från Tjolöholm, Gödebergs eller någon annan gårdsbutik om jag har möjlighet.

Väljer helst även fisk från fiskbilen, i stället för att köpa ett djupfryst fiskblock norsk torsk, som av någon outgrundlig anledning skickats till Kina för att fileas och paketeras, trots att fisken i fråga fångats i Barents hav i Nordostatlanten.

Allt detta gör mig djupt upprörd. Eller ilsket engagerad, som jag väljer att uttrycka saken.

Vägrar också att köpa danskt griskött, eller irländsk köttfärs. Eller ännu värre, nötkött från Argentina.

Kan sträcka mig till att köpa småländska isterband. För det finns faktiskt inga alternativa isterband som slår dem smakmässigt. Men Småland ligger ju ändå ”nästgårds”.

En annan gång jag retade upp mig rejält var under ett lunchbesök på den tiden jag arbetade i Stockholm. Restaurangen lockade med ”katalansk” spenat. Varför skulle jag vilja ha det? Varför inte ”sörmländsk” eller ”uppländsk”?

Var nyligen i just Katalonien och Barcelona på minisemester. Där och då frossade vi naturligtvis i inhemska grönsaker och lokala specialiteter. För lika lite som att jag här hemma vill köpa grönsaker och kött från en annan del av Europa eller världen vill jag när jag är utomlands ha svenska köttbullar, makaroner och brunsås till lunch eller middag. Eller småländska isterband och stuvad potatis. Även om katalanerna själva kanske skulle tycka att det var en väldigt spännande, intressant och exotisk smakupplevelse. Ungefär som en kaviarknäckemacka. Som alltid är lika god när man kommer hem från semestern. Det är för mig att fokusera på det som är positivt!