Ingen färdig lösning för Barnamossen

Av Kristian Alm

Problemen med Barnamossen bara fortsätter. Nu måste troligen delar av sluttäckningen göras om eftersom marken sjunkit samman mer än man räknat med. Däremot kanske Svinholmen löser sig på ett lite enklare sätt än man fruktat.

För några år sedan sattes runt 200 miljoner av för att åtgärda gamla deponier i kommunen. Och det finns en hel del.
Fram till kommunsammanslagningarna på 70-talet bestod Kungsbacka av sex mindre kommuner, och det fanns soptippar på många ställen. Flera av dem måste åtgärdas.
Värst är Barnamossen och Svinholmen. Länsstyrelsen har gjort en riskbedömning av alla deponier och klassat dem i fyra nivåer. Barnamossen och Svinholmen hamnar i riskklass 1: mycket stor risk för miljön.
Svinholmen var öppen från 1936 till 1976 och där slängdes hushållssopor och industriavfall från både Kungsbacka, Tölö, Onsala och Särö. På den tiden var havet betraktat som ett lämpligt sätt att bli av med avfall - nu ligger avfallet i ett Natura 2000-område.

Röjning

Men vad gör man med tonvis och tonvis med sopor som ligger nergrävda vid vattnet? Att röra i sörjan kan ju också ställa till.
– De senaste åren har vi röjt delar av deponin från växter och gjort geotekniska undersökningar för att få svar på stabilitet, föroreningsgrad i olika delar och hur föroreningarna sprids, berättar Maryam Khalaf Beygi, miljöingenjör som leder utredningen av kommunens gamla deponier.




– Vi har satt upp 18 provpunkter i och runt om deponin för att få koll på nivån och kvaliteten på grundvattnet.
Finns det risk att gifter läcker ut i marinreservatet?
– Proverna visar att Svinholmen är som en bassäng, med avfallet pressat ner i gyttjig lera, men omgivet av täta lerlager. Så i normalfallet ska det inte göra det. Men det finns en risk vid kraftig nederbörd eller stigande havsnivåer att gifter sköljs ut.
Vad ska ni göra åt det?
– Bra fråga. Kanske gräver vi diken runt om för att fånga upp lakvatten, men vi vet inte ännu. Utredningarna är en tidskrävande process, och det krävs fler mätresultat. Jag hoppas vi kan vara färdiga med en lösning 2026. Kanske kommer vi fram till att det inte behövs några stora åtgärder, om vattenproven och geoteknik visar att det är stabilt. Då räcker det med en kompletteringstäckning.
Nå, om Svinholmen i bästa fall klarar sig utan stora åtgärder, är det värre med Barnamossen, som var soptippen som ersatte Svinholmen. Även här har allsköns avfall blandats under lång tid. Som Norra Halland tidigare berättat har man vid provgrävningar man hittat både asbest och färgburkar i lagret som är 20-30 meter djupt. 2008 stängdes den gamla delen av Barnamossen (återvinningen är fortfarande öppen) men gifterna ligger kvar i marken.
När regn rinner ner genom lagren blir det förorenat lakvatten som riskerar att via Barnabäcken nå den skyddade Rolfsån.

Problematiskt

Det har varit problematiskt att hitta en lösning. Den tidigare täckningen som gjorts godkänns inte med de nya krav som kom 2010. Dessutom är Barnamossen instabil, det har varit ras vid ett par tillfällen, och det har visat sig att vissa delar av marken sjunker ihop mer än man trott.
– Det handlar om en halv meter på fem år, säger Maryam Khalaf Beygi.
Miljöförvaltningen har inte heller godkänt de metoder Teknikförvaltningen föreslagit för sluttäckning. Knepigt läge alltså.
– Vi tittar på olika lösningar, men det finns stora osäkerheter. Hur mycket blir sättningarna i framtiden? Hur ser det ute under ytan? Vi kommer att fortsätta med mätningar med fler kontrollpunkter för att kunna revidera sluttäckningsplanen. Men när och vilken lösning vi väljer vet vi inte än.
Maryam Khalaf Beygi menar dock att det inte är någon akut fara för miljön.
– Vi har kontroll på lakvattnet och gränsvärdena för ammoniumkväve överskrids inte. Det finns en reningsanläggning, så ökar värdet kan vi ta hand om föroreningen. Men på sikt räcker det inte, vi har en skyldighet att sluttäcka deponin.

Fler deponier

Arbetet pågår även med mindre deponier runt om i kommunen, där riskklassningen är lägre. Tom är åtgärdad med kompletteringstäckning, och nu handlar det om Torpa-Dala.
– Där har vi byggt en reningsanläggning och har kontroll på läget. Men även om det inte är farligt, ser det inte så trevligt ut med rostutfällningar i lakvattnet, så för närvarande pågår ett projekt där vi försöker minska flödet av vatten till deponiområdet, och därmed även mängden lakvatten. Vi planerar en ny reningsanläggning, och har genomfört prov för att se vilken metod som är lämplig.
Marken som innehåller deponin Bräckorna (Frillesås 3:8) har kommunen just köpt, för att få lättare kunna genomföra åtgärder.
– Vi ska röja sly och skog för att kunna genomföra kompletterande inmätningar och få klarhet i hur deponin ser ut. Sen blir det även här fler mätningar för att klargöra behovet av åtgärder.
Fler deponier på gång?
– Vi måste prioritera våra resurser, men nästa som står på tur är Torreds deponi.







Fakta
2015 gjorde Länsstyrelsen en kartläggning av gamla soptippar (deponier) i länet. I Kungsbacka hittade man 16 stycken, och tio av fallen ansåg man att det kunde finnas miljörisker.
De delades in i fyra riskklasser, där kommunen valde att koncentrera arbetet på klass 1 och 2 och de deponier man själv hade ansvar för. De finns dessutom några privata i lägre riskklass.

RISKKLASS 1
Barnamossen 1973-2010 (Höglanda 1:12)
Svinholmen 1936-76

RISKKLASS 2
Bräckorna 1945-1971 (Frillesås 3:7/8)
Tom 1963-1973 (Tom 3:2)
Torpa-Dala 1971-1978 (Torpa 4:11)
Torred 1950-1955 (Torred 1:12)
Sjögärde 1950-tal till 1977 (Sjögärde 1:6)