Helgläsning: Hårda ord vardag för lokalpolitikerna

Av Christina Wagner

De är välkända kommunpolitiker i Kungsbacka, och har olika historier att berätta om hur de någon gång blivit kontaktade och ibland hotade av invånare i kommunen.

Kritik och personliga påhopp är den olustiga baksidan av att vara engagerad politiker. Hör några politiker i Kungsbacka berätta om vad som i förlängningen kan bli en demokratifråga, eftersom nya partikrafter riskerar att skrämmas bort.

Det blåser ofta rejält kring nämnden för Individ- och familjeomsorg, speciellt efter nedskärningarna som gjordes för några år sedan. Ordföranden Kalle Påsse Sundvall (M) har suttit i nämnden i 16 år och som ordförande i åtta, det har resulterat i flera personliga påhopp under tiden som gått. När han gick ut med att han kommer hoppa av uppdraget i höst resulterade det också i arga mejl från olika personer, i april polisanmäldes en av dem.
Personen skriver bland annat ”Jag kommer med flera pappor och mammor att följa upp ditt ansvar och med att du slutar så har du inget ”politiker skydd” utan du kan lättare ställas till ansvar och lagföras för det du har ansvarat för. Vi kommer även att följa dig i eventuella ny politiska gärningar där du har ansvar människor. För mig är du en person som arbetat med trakasseri, mobbing och barnmisshandel, jag kommer göra min yttersta för att få dig i fängelse”.
– Som myndighetsperson får jag stå till svars för vad myndigheten gör. Det kan jag ta, då är man inte arg på Kalle utan på ordföranderollen. Det går ju att hantera, rättshaveristerna rinner också av efter en period, men det är inte så roligt att läsa, kommenterar Kalle Påsse Sundvall.
Individ- och familjeomsorg väcker starka känslor. Trots beslut som kan vara negativa för individer har politikerna i nämnden ett starkt engagemang för frågorna, menar Kalle Påsse Sundvall. Han poängterar att det finns flera skäl till varför han kliver av uppdraget, de personliga påhoppen är bara en del.
– Jag är ordförande, jag kan ta det. Men samtidigt, jag gör det här för någon annan, det är därför jag varit med, jag har ingen egen vinning. Så när någon kritiserar mig, det tar också. När lusten och glädjen försvinner, då får någon annan ta över och se hur roligt det här uppdraget är. Man är inte alltid populärast i klassen, det är inget gnäll, bara ett konstaterande.

Kommer periodvis
Maria Losman (MP) har haft politiskt uppdrag sedan 2014 och Magdalena Sundqvist (S) sedan året efter. De har bara mött den politiska baksidan på sociala medier.
– Det är en glidande skala, förakt absolut, men jag är inte speciellt utsatt. Det kan komma gliringar i förbifarten i kommentarsfält på sociala medier. Man får rensa upp och blockera ibland, men jag vill inte gå in på konkreta exempel, säger Maria Losman, som har negativ erfarenhet av att prata om ämnet då hennes upplevelse är att det triggar snarare än hjälper.
– Jag var med i en artikel i Kungsbacka-Posten i vintras som handlade om en undersökning från BRÅ om hot mot kvinnor och miljöpartister. Då lät jag mig intervjuas med tveksamhet, för det är ju absolut relevant och viktigt att ta upp det. Samtidigt måste jag ju tänka på mig och de mina, säger hon.
Hon brukar ta bort föraktfulla kommentarer och försöker bemöta lugnt och sakligt.
– Jag försöker att inte bli arg och svara med samma mynt, säger hon.
För Magdalena Sundqvist var påhoppen värst under hennes engagemang i Anneberg och flyktingarna 2018. Folk visste vem hon var, så hon hamnade i hetluften.
– Det var det ena och det andra, det var otrevligt men det får man väl ta. Men det som fick mig att ha en sömnlös natt var när man uttryckte sitt misstycke om det i en facebookgrupp, och skrev att ”om någon av de nyinflyttade gör något dumt ska vi alla ställa Magdalena till svars”. Det var mer uttryckt på ett sätt som både hotfullt och inte, men Anneberg är litet och jag har tre barn och många vet vilka barnen är. Det var första gången jag kände ”kan det vara någon galenpanna som lyssnar på det här och kan det hända mina barn något?”, berättar hon.

Spred osanning
Det eskalerade när Magdalena Sundqvist stod och målade huset, och en bekant kom förbi och frågade om ”det var sant att hon hade fyra flyktingar i sitt hus och fick 120 000 kronor varje månad”. De hade haft en ensamkommande hemma tidigare, utan att få ersättning.
– Först när jag hörde det, att jag fick 120 000 kronor i månaden för att vi hade folk i källaren, vi har ju inte ens någon källare, så skrattade jag först, det var ju helt tokigt. Men sen tänkte jag, det är verkligen någon som anstränger sig så för att smutskasta mig. Det blir också ett obehag, och man blir lite ledsen.
Då var flyktingarna en infekterad fråga. I dag ser läget annorlunda ut.
– Det har haft sin kulmen så det är ganska lugnt. Jag är fortfarande aktiv i en del av de frågorna på facebook och upplever mig väldigt väl behandlad i de här frågorna. På något sätt har det blivit en mjukare inställning, även innan men efter kriget i Ukraina är det som att fler tycker att det är okej att ta emot flyktingar. Misstänksamheten är inte så stor, det känns som våra hjärtan är större nu än 2018, säger hon.

Familjen viktigast
Vissa politiska uppdrag, liksom partitillhörighet, innebär mer utsatthet. Alla tre beskriver hur gränsen gått när familjen dragits in i påhoppen, och hur de finner stöd hos partikollegor om de behöver.
– De allra flesta i sociala flöden klarar av att skilja på sak och person. Man måste få kritisera makthavare tufft, men inte gå till personangrepp oavsett om det är ens största motståndare eller inte. Och jag tycker det ska vara tuffa debatter i kommunfullmäktige, men det ska vara sakfrågorna i fokus och inte något annat. Om jag skickat in en insändare eller blivit intervjuad i någon fråga, och det läggs ut på facebook, försöker jag bevaka och svara på kommentarerna. Jag vill ju vara aktiv där, 95 procent av folket är dessutom trevliga, säger Magdalena Sundqvist.

Kan avskräcka
I förlängningen kan det bli en demokratifråga om politiker tröttnar på att vara i skottgluggen på sociala medier eller mejl, som i fallet med Kalle Påsse Sundvall.
– Klimatet blir tuffare. Jag tänker, vem vill ha ett förtroendeuppdrag och vara politiker med alla påhopp och personangrepp? Och så undrar jag hur man från politikens sida kan rusta för detta. Till de som skriver tänker jag ”engagera dig själv och se hur lätt det är”, säger Påsse Sundvall.
Att engagerade personer riskerar att avstå från politiken tror Maria Losman och Magdalena Sundqvist också.
– Om man ser allt flöde och känner att man själv kan bli utsatt, då kan man dra sig för det. Men bilden man får av sociala flöden stämmer inte riktigt överens med hur det faktiskt är för de flesta av oss. Man måste jobba med att vara bekväm med det obekväma, det behöver inte gå till hot och hat. Det kan vara otrevligt, att någon tycker något på ett sätt som man inte tycker är trevligt det måste man kunna ta, säger Magdalena Sundqvist.