Etablera Hallands femte flod

Nu vet jag det bestämt. Att bo här i Kungsbacka är att bo på rätt ställe. Efter månader av coronaisolering med enda ombytesnöje att gå ut i mark och park står det klart. Vi har fantastiskt vackra omgivningar här, och de är alla lätta att nå. Maken och jag har genomkorsat stigar, skogar och stränder kors och tvärs här i kommunen. Och njutit.

Vi har glatt oss åt alla naturreservat med härliga promenadslingor och avskilda picknickplatser. Det enda jag saknat är att promenera längs Kungsbackaån utan avbrott.

Distanserade

Disciplinerade som vi är har vi klarat att hålla oss distanserade från medmänniskor. Det är förstås inte det roligaste, men det har inneburit något annat. Vi har länge talat om att vi borde följa naturens gång noggrannare och speciellt under våren betrakta hur allt växer upp. Ändå har vi förr om åren stressat fram, så att det spröda bara flugit förbi, utan att vi har besinnat oss och riktigt lagt märke till det, innan allt varit fullt utslaget. Men i år har vi haft tid, tid att stanna upp och verkligen se hur enskilda knoppar svällt dag för dag och sedan plötsligt slagit ut. Vi har följt björkens blad från musöron till fullt utsprunget lövverk, upptäckt hur vitsippor lite räddhågset rest sig ur marken och tjusats på vandringar bland trift och backsippor. Det har gett isoleringen både näring och mening.

Översiktsplan

Tillgängligheten till naturen har fått mig att fundera över den nya översiktsplan som kommunen snart ska anta. Just nu ligger förslaget på nätet med uppmaning åt oss alla att tycka till, inte minst om vad som ska bevaras och utvecklas i en grön infrastruktur.

Förslaget verkar bra, tycker jag, men jag vill ha mer fokus på Kungsbackaån. Den tycker jag ska utvecklas till den femte bland Hallands välkända floder. Jag önskar mig ett trevligt sammanhängande gångstråk längs hela ån. Det räcker inte med solstolar på Hamntorget, stenstolar vid kulturhuset och trägradänger vid Borgmästaregatan, även om det är en bra början. Stråket får gärna kombineras med sittskulpturer, som kulturnämnden föreslog, när jag jobbade där. Träd, buskar, tätare gångbroar för att korsa över vattnet behövs också liksom bryggor för dem som väljer att ta vattenvägen.

Vital blodåder

Ån kan på så sätt bli till en vital blodåder mellan gamla staden och den nya, som nu växer fram. Fin natur i centrum med närhet till bebyggelsen och sammanhållning av staden skulle det bli. Kungsbackaån skulle kunna få en minst lika viktig plats i stadsbilden som de övriga floderna i Halland har. Och när vi vill göra den känd för omgivningen är det bara att utöka den berömda geografiramsan till att lyda: Laga ni, äta vi kungligt!