Efter fem års slit – nu sjösätter Hugo sin dröm

Resan till Norge för att titta på den gamla skutan var en av de första med eget körkort. Fem år och många timmars slit senare var det dags för sjösättning.
– Det hade nog gått snabbare att bygga en ny från grunden, säger Hugo Bauer från Åsa.

Det är en ganska skön fredagseftermiddag, fast regnet hänger i luften. Strax innanför infarten till hemmet i Ölmanäs traskar Hugo Bauer omkring och fixar med diverse smådetaljer. Snart kommer en kranbil och ska lyfta den gamla träbåten som efter fem år på land åter ska få svalka sin köl i havsvatten. Och under de fem åren har det hänt en del.

– Akterstäven var riktigt dålig, den var det första jag bytte ut. Sedan har jag rivit ut all inredning, gjort om överbyggnaden, och gjutit en ny köl av bly. Det gjorde jag här ute på åkern, säger Hugo Bauer och pekar bort mot fältet på andra sidan vägen.




En blyköl p¥ omkring 1400 kilo. Lägg därtill byte av ett flertal spant och plankor till bordläggningen, eller skrovet om man vill. Motorn har han också bytt ut. Men samtidigt handlar det om att bevara.

– Den är byggd 1897 i Norge. Emilie heter hon. Modellen kallas ofta bara sköyte, men det är nog en Colin Archer. Det finns inte så många sådana kvar. Nu ska den läggas i för att svälla, och sen ska jag ut och leta upp en lämplig gran som ska bli mast, säger Hugo Bauer.

Nu är Hugo ingen nybörjare på att fixa med gamla träbåtar. Här och där på gården ligger spår av andra gamla skutor, och under ett kapell står en båt som han inte ens har börjat på ännu.

– I stort sett är jag självlärd. Jag har jobbat lite i olika båtverkstäder, men mest har det varit mina egna projekt, berättar han.

Tålamod krävs

Utöver båtrenoveringar pluggar Hugo just nu andra året på arkitektprogrammet på Chalmers i Göteborg. Sinne för konstruktion, design och detaljer har han onekligen. Och tålamod.Alldeles intill kronjuvelen ligger ett skal som en gång har varit en förstäv.

Kommer den från Emilie?
– Nej… den är från en annan båt. Det är inte alla projekt som har blivit som det var tänkt, säger Hugo och skrattar.




Så kommer kranbilen. Remmar dras runt båten, småjusteringar, jämvikt, ett försiktigt lyft och så bort med bockarna. Jo då, hon hänger fint. Upp på flaket. Det är inte långt ner till Stenudden där Emilie ska läggas i, men resan går försiktigt. Väl framme i hamnen har regnet börjat dugga ganska hårt. På med lite extra bottenfärg där bockar eller remmar varit i vägen.


Flyter hon? Jo då, hon flyter.

Hugo Bauer hoppar ner i båten.

– Hon är tät! ropar han där nerifrån.

En tid av vila väntar för Emilie. Men vad är tanken när hon är redo?

– Vi får se. Jag har väl tänkt att segla upp längs kusten nån gång så småningom. Kanske upp längs norska kusten, säger Hugo Bauer.

Fler reportage:

Ovanligt bra år för ljunghonung

En sort för alla smaker

Ozon – mirakelprodukt eller hälsorisk?

Hög tid för höstiga aktiviteter i trädgården

Ta vara på äpplena – gör syrlig must

Doft – en uppstickare i höstens trender