Efter 15 år - nu säljs vingården i Kungsbacka

Av Ingrid Ramberg

Efter 40 år på gården varav 15 som vinodlare är det dags för Ingalill och Sune Olsson att sälja Kockagården i Vallda. Vinodlingen har gett dem avkoppling, fina vänner och inte minst gott vin, men nu känner paret sig redo för livets nästa avsnitt.
– Vi vill ha friheten att göra annat.

Paret Olsson skördar sent i år. De har precis plockat och pressat en del men det hänger fortfarande tunga druvklasar kvar på många av de cirka tusen vinstockarna. En delförklaring till den sena skörden är att säsongen kom i gång sent, men det handlar också om att Ingalill och Sune Olsson faktiskt börjar bli rätt trötta på att vara vinodlare.

Då, för 15 år sedan, var vinodlingen en dröm som gick i uppfyllelse. Sune hade precis gått i pension och Ingalill var på väg att göra detsamma. På gården fanns alla förutsättningar, så de började i liten skala. Sedan har intresset och odlingen vuxit i takt. Nu finns där omkring tusen vinstockar uppdelade på två områden. Mest är det gröna druvor, av sorten solaris, men även druvor av de blå sorterna rondo och regent.

Ingalill och Sune har aldrig registrerat Vallda vin som vineri. Det innebär att de inte har fått sälja vinet de producerat.
– Vi sa först att vi skulle satsa, men sedan kom vi till ett stadium där vi kände att vi blivit för gamla. Vi ville inte lägga en massa pengar på att få ett godkänt vineri, det blir en mycket större insats och mer att tänka på, säger Sune.

Vinet de fått ut av sin odling har de i stället avnjutit själva och bjudit nära och kära på vid privata tillställningar.

Ett gott vin tar tid

En vinodling på västkusten en oktoberdag är en sak, samma plats en julidag en annan. På sommaren är känslan bland stockarna en helt annan, berättar paret Olsson.
– Det är gudomligt, säger Sune.
– Både vackert och skönt, tillägger Ingalill.

Och tur är väl det, för de har lagt en hel del tid på odlingen. Redan i februari eller mars behöver man börja beskära. Sedan väntar kontinuerlig sommarbeskärning, sprutning med svavel, gödsling och annan skötsel under våren och sommaren. Framåt sensommaren eller hösten blir det skördetid.
– När vi närmar oss skörd tar vi bort bladen runt druvorna för att de ska få sol. De behöver all sol de kan få för att bli söta. Vi mäter sockerhalten i druvorna för att veta när det är dags att skörda, berättar Ingalill.

Något man heller inte får glömma som vinodlare är att skydda druvorna från trasten.
– Trastarna är vårt största gissel, de kan förstöra en hel skörd om man inte hinner sätta upp nät. Men i år har de varit snälla mot oss, säger Sune.

Allt det praktiska kring odlingen har till största del varit njutbart och avkopplande, tycker Olssons. Det mest värdefulla de tar med sig från dessa 15 år är dock något annat – vänskaperna och bekantskaperna med likasinnade.
– Man har kunnat förenas i samma glädjeämnen och samma problem. Det blir lätt att komma nära varandra då. Vi har varit på många avsmakningar och tävlingar, bland annat genom föreningen Svenskt vin, berättar de.

Mer tid och mer frihet

Nu känner både Ingalill och Sune att det är dags för livets nästa epok. Nu, vid 73 respektive 77 års ålder, vill de bli pensionärer ”på riktigt”.
– Det har varit bra år, nu blir det ett annorlunda liv. Vi känner att vi har gjort vårt här, nu vill vi ha tid till annat, säger Ingalill.

Att resa till vackra, varma platser är ett av deras livs största glädjeämnen.
– Vi brukar resa bort i november, men nu vill vi ha friheten att kunna göra det när vi vill, fortsätter Ingalill.

Fastigheten, en Hallandsgård från 1800-talet, kringbyggnader och nio hektar mark, är inte såld ännu. När den säljs hoppas paret hitta en trevlig bostad centralt i Kungsbacka. Huruvida Kockagårdens framtida ägare fortsätter med vinodling eller inte har ingen betydelse för Ingalill och Sune.
– Nej, svarar de i kör på frågan.
– Om de vill kan de ha får, hästar eller höns… Vi har haft det tidigare, men sedan våra barn flyttade ut har vi inte haft djur, säger Ingalill.

Vinodlingen är de helt klart färdiga med, men huset då? När man bott på en plats i 40 år är det kanske inte helt utan vemod som man lämnar?
– Vi har haft mycket roligt här, med sommarfester och bröllop. Både vår son och vår dotter hade sina bröllopsfester här, säger Ingalill Olsson.
– Men nu när vi har fattat beslutet är det skönt, säger Sune Olsson.

Läs mer nyheter här