Forskarna vill veta mer om igelkottarna som minskar i antal i hela Europa. I veckan genomförs den årliga igelkotträkningen i Sverige, som syns en hel del i just Halland.
WWF vill ha hjälp med att rapportera in både levande och döda igelkottar för att få reda på hur många som finns i landet. Mellan 11 och 17 augusti pågår igelkotträkningen.
– Över 50 000 observationer kom in under förra årets igelkottsräkning. Kan vi slå det i år? Vi vill få mer information om den älskade igelkotten, som enligt den nya preliminära svenska rödlistan anses vara mer hotad än tidigare, säger Gustaf Lind generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF, i ett pressmeddelande.
Livsmiljöerna har försvunnit för igelkotten, som inte trivs så bra i välstädade trädgårdar och parker. Den minskar i antal även i Europa, bland annat i Danmark och Storbritannien. Igelkottarnas naturliga livsmiljöer är lövskogsdungar, gles lövskog och småbrukat landskap. De kommer ofta fram när det är mörkt, så till exempel robotgräsklippare bör köras bara på dagtid.
– Lövhögar och lite skräp i hörnen gynnar skalbaggar och maskar, som är igelkottens mat. Och de är bra gömställen för igelkotten, som ju är uppe på natten, säger Jessica Ångström, art-och naturexpert på WWF.
Förra sommaren sågs totalt 28 662 levande igelkottar och 2 572 döda. SLU Artdatabanken, tillsammans med en student från Umeå universitet, analyserade resultaten och fick fram att igelkottar är vanligast på Gotland, och mest sällsynta i Jämtland. Hallands län kom på fjärde plats.
WWF och Nordens Ark har fått 21,5 miljoner kronor av Svenska Postkodlotteriet för att stötta bland annat igelkotten från att dö ut. Igelkotträkningen är en del av det projektet, och WWF samarbetar med Artdatabanken på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Åkte därifrån utan större åtgärder
Halland en av de värst drabbade länen
Kungsbacka kommun följer utvecklingen av parkslide
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.