Begravning på hög nivå

Kolla aldrig en bra story, finns det ett gammalt journalistmotto.

Egentligen betyder det ju precis raka motsatsen, kom ihåg att kolla! Låter det för bra för att vara sant, så är det med största sannolikhet det också.

I mitten av december damp det ner ett pressmeddelande i mejlkorgen. Det kom från en digital (!) begravningsbyrå, som nu presenterade sitt nya koncept: rest in space.

Upplägget var enkelt (ja, allt är relativt), den dödes kropp kremeras, som anhörig hämtar du själv urnan med aska och kör den till rymdraketen, där askan efter en ceremoni skjuts upp och sprids på 150 kilometers höjd.

Undringarna slogs med varandra i huvudet, på sin hemsida har begravningsbyrån försökt svara på en del. Bland annat konstaterar man att det sannolikt inte finns några legala hinder för att sprida aska i rymden, varken utifrån länsstyrelsens bestämmelser eller de lagar som styr användningen av rymden. Inte heller finns det några legala hinder för vems aska som sprids i rymden, nationalitet skulle därför inte vara något hinder. Priset är inte specificerat, men planen är att erbjuda olika prisklasser, där höjden där askan sprids och om det är en ”soloresa” eller samtransport med fler askor påverkar.

Ju stolligare desto bättre, är min främsta devis. Så medan jag glatt frossade i alla detaljer, började min nyhetschef se allt oroligare ut: fanns det verkligen någon Kungsbackakoppling i det här? Naturligtvis, hävdade jag, folk dör i Kungsbacka såväl som på andra platser.

Men sedan var det ju det där med att faktiskt också kolla. För hur spännande konceptet än verkade, lät det ju lite väl fantastiskt… Det tog en dags jagande, innan jag slutligen fått fatt på rätt person hos Swedish space corporation, som enligt pressmeddelandet var kontaktade och skulle stå för själva raketsuppskjutningarna från sin anläggning i Kiruna. Och ja, de hade fått in en förfrågan om att bistå vid rymdbegravningar, så långt var allt rätt och riktigt. Men nej. Det fanns ingen överenskommelse och utan att tolka in för mycket i svaret jag fick, någon sådan var inte heller på gång.

Så det blir nog att fortsätta hålla sig till de mer traditionella formerna, med kista eller aska, och variationer på av jord är du kommen, jord skall du åter varda. Det är väl inte heller det sämsta, att sikta mot stjärnorna men att så småningom, bokstavligen, nå trädtopparna. För oavsett begravning, det är ju avsked och avslut som spelar roll.