Under semestern varje år brukar jag och några kompisar göra en utflykt för att kolla loppisar och butiker. Helt enkelt, det som vi trillar på längs vägen. I år gick turen i kringelikrokar från Varberg till Borås. Efter besök i en riktigt dyr butik, kaffe och bulle och stopp i charmig och udda butik såg vi en skylt i en korsning. ”Butik 30-70% rabatt”. Det lät ju bra, så vi följde pilen och kom fram till en gammal industrilokal. Lite smått skeptiska gick vi in. Men där inne var det framdukat med, skor, väskor, bälten, smycken och kläder. Och det bästa av allt, flera svarta klänningar. Efter att ha plockat till mig ett par och gått in i det provisoriska omklädningsrummet kom jag ut i en svart klänning med utställda armar prydda med pärlor. ”Det där är verkligen du”, säger den ena kompisen. Sedan var det dags för nästa klänning, en svart klänning i Jackie Kennedy-stil. ”En riktig Annika-klänning”, säger den andra kompisen när jag ställer mig framför spegeln.
Kvinnan som sålde började nu plocka fram olika klänningar hon tyckte jag skulle prova. Den första, en utställd klänning med ett mönster som att man hade spillt ett antal målarfärgsburkar på den. ”Nej, inte min stil”, säger jag och hon tar fram en annan klänning. Denna i orangetoner. ”Nej!” säger jag direkt och plockar själv till mig en svart byxdress med strass. Väldigt snygg men lite utanför min bekvämlighetszon, men tänker att jag kan ju vara modig och prova. Då kommer försäljaren med ett par silvriga flipflops. ”Absolut inte! Jag gillar inte flipflops!” förkunnar jag och kvinnan skrattar lite. ”Ja, du vet vad du gillar och inte gillar”. Och så är det, jag har hittat mig själv i den klassiska stilen med sportiga och lite glamorösa inslag i färgskalan svart eller någon gäll färg som cerise eller kornblått. Där har vi mig.
En kollega med rakt motsatt stil som mig tyckte en gång att vi skulle gå på Kungsmässan och så skulle hon leta kläder till mig. ”Javisst, varför inte testa”, tänkte jag. Det slutade med att jag ratade alla hennes förslag och kom hem med en marinblå kavaj som jag själv valt.
Visst går jag på trender och visst frångår jag min stil ibland. Men de bästa köpen är när jag hittar kläder där kompisen kan säga ”En riktig Annika-klänning”.
Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.