Änglaföräldrar: Bråttom med mer suicideprevention
Av Julia Sandstén Vikberg
Linda Grinvald och Ulrica Scott Malmgren driver Facebookgruppen Änglaföräldrar, som vänder sig till de som förlorat ett barn genom suicid. De tycker att det suicidpreventiva arbetet i Kungsbacka går för långsamt.
– För varje månad som går förlorar vi minst ett liv, säger Ulrica.
Ulrica Scott Malmgren och Linda Grinvald, som driver Facebookgruppen Änglaföräldrar, menar att kommunen brister i det suicidförebyggande arbetet. Foto: Julia Sandstén Vikberg
Ulrica Scott Malmgren och Linda Grinvald har båda själva förlorat barn genom suicid och har upplevt att de inte fick det stöd de hade behövt av samhället. Förutom att stötta andra föräldrar via Facebookgruppen jobbar de nu även med att försöka påverka arbetet med suicidprevention och efterlevnadsvård i kommunen.
– Vi vill inte att andra ska drabbas av samma sak som vi har gått igenom, säger Linda.
De har haft en dialog med kommunen där de, utifrån sina egna erfarenheter, påtalat vilka brister de ser. Bland annat så efterfrågar de ett samverkansarbete inom området.
– A och O är att jobba i team. Om en ungdom mår dåligt så ska det finnas en ingång och sedan ska teamet lösa situationen internt. Teamet skulle kunna bestå av personer från individ- och familjeomsorg, psykiatrin, skola, vård. Alla som behövs. Nu kan barn bollas fram och tillbaka mellan instanser utan att någon vill ta ett helhetsgrepp, säger Ulrica.
De vill också se en bättre bro mellan BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, och vuxenpsykiatrin.
– Jag önskar att unga får vara kvar på BUP så länge det krävs. Nu skrivs de ut när de är 18 år och hänvisas till vuxenpsykiatrin. Många har gått många år hos BUP, skapat en relation till dem och känner sig trygga där, men så fort de fyller 18 så är det bara tack och hej, säger Ulrica.
Ingen efterlevnadsvårdDe upplever båda att de inte fick rätt stöd efter att de hade förlorat sina barn och tycker att det borde finnas bättre efterlevnadsvård i kommunen.
– Det finns ingen med kompetens inom området att vända sig till. Det behövs någon med mer inriktning på krishantering, säger Linda.
Särskilt det första mötet med anhöriga kan vara viktigt. Det är oftast blåljuspersonal som är först på plats när personer tagit sitt liv, men Linda och Ulrica tycker att även en person med rätt kompetens för att stötta de anhöriga borde följa med.
– När min son dog tog det tre timmar innan en läkare kunde komma till platsen för att dödförklara honom. Jag hade tur att poliserna inte fick annat larm. Hade det hänt så hade de varit tvungna att lämna mig ensam. Jag kan tycka att det inte är polisens uppgift att ta hand om de som drabbats av en sådan traumatisk händelse, säger Ulrica.
De tycker även att det generellt sätt satsas för lite pengar på psykisk ohälsa och påpekar att Kungsbacka kommun inte har en post för suicidprevention i budgeten.
– Det måste få kosta pengar, det finns en risk att det fallerar på sikt om det enbart bygger på privata insatser säger Linda.
De menar att det är positivt att kommunen arbetar med frågar, men tycker att det hade kunnat gå snabbare.
– Det går så jäkla långsamt. Det är bråttom. För varje månad som går förlorar vi minst ett liv, säger Ulrica Scott Malmgren.
Här kan du få hjälp:Akutnummer: Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälp
Minds självmordslinje: Tel: 90101 eller chatt: mind.se/chatt. Öppet dygnet runt.
Jourhavande medmänniska: Tel: 08-702 16 80
Jourhavande präst: nås via 112
BRIS: För barn och unga. Tel: 116 111. Övriga kontaktuppgifter finns på bris.se
BUP(Barn och ungdomspsykiatrin) i Kungsbacka: Tel: 0300-56 52 17