Alexandra skrev handbok om adhd och autism

Kungsbackabon Alexandra Garle upplevde att litteraturen kring adhd och autism var alldeles för tung och tråkig. För att lösa problemet valde hon att skriva en egen bok om ämnet, på ett så enkelt och lättsamt sätt som möjligt.

Kreativ, social och glad. Så tror Alexandra Garle att hennes vänner skulle beskriva henne, vilket också är något som hon vill ska genomsyra hennes nya bok ”Jobbiga underbara ungar”.

– Jag ville göra en bok med exempel och med händelser som man kan känna igen sig i. Jag har samlat på mig kunskaper i många år och har försökt sammanfatta allting i boken på ett så enkelt och lättillgängligt sätt som möjligt, säger hon.

Författaren själv har intresserat sig för adhd och autism dels genom att ha arbetat som gymnasielärare i många år, men också för att hon har npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) i familjen.

– Kunskaperna har jag fått genom att ha gått utbildningar, läst litteratur kring ämnet, tagit del av andra föräldrars berättelser och egna erfarenheter, säger Alexandra Garle

Boken har tagits emot varmt och hyllningsorden har ramlat in via sociala medier.

– Jag får gåshud över responsen jag fått, det har varit jättefint.

Alla är olika

Även om boken utgår från autism och adhd, menar Garle att det är en bredare bok än så.

– Alla kan bli hjälpta av den. De flesta gillar struktur och tydlighet, det är bara det att barn med de här diagnoserna behöver det extra mycket, säger hon.

Att hon själv skulle skriva en bok om ämnet hade hon inte kunnat tro för tio år sedan. Alexandra Garle eftersträvar en bredare förståelse i samhället för människors olikheter.

– Jag klandrar ingen som inte har så bra koll på adhd och autism, för jag hade ingen koll innan heller. Men så blev jag lärare och har allt eftersom träffat på fler ungdomar med diagnoser, säger hon.
Är det viktigt att människor får mer kunskap om detta?
– Ja, alla är olika, vi lär oss på olika sätt och vi behöver olika bemötande. Det är helt okej att vi fungerar olika och det vill jag verkligen få fram. Alla bör ha rätt till extra hjälp om man behöver det, oavsett om man har en diagnos eller ej.

Tuff process

Att skriva en bok när man inte har någon erfarenhet utav det har varit tufft för Alexandra Garle. Och som ensamstående mamma och med ett heltidsarbete som lärare på det, blev ekvationen ett tag ohållbar.

– För två år sedan sa kroppen stopp och jag blev utbränd, det blev helt enkelt för mycket för mig. Men i den vevan träffade jag min sambo Philip och han har varit helt fantastisk, säger Alexandra Garle och fortsätter:

– Utan honom hade det inte blivit någon bok. Han har stöttat mig och pushat mig igenom detta. Det har inte varit en lätt resa och jag är faktiskt lite stolt över mig själv att jag till slut klarade det.

På bokens baksida syns en recension som lyder: ”Toppen! Har ökat min förståelse avsevärt och jag har fått flera bra tips. Utöver att man kände igen många situationer fick jag även mig ett gott skratt emellanåt.”

– Tanken är faktiskt att man ska skratta i boken och känna sig lite glad. Just i stunden när det händer tokiga saker i vardagen är det inte så kul, men efteråt när det gått över så måste man kunna skratta lite åt det, säger Alexandra Garle, vars grundtanke är att boken ska användas på ett specifikt sätt:

– Jag har tänkt att den ska fungera lite som en handbok. Man ska kunna ta upp den, läsa en eller två sidor och sedan slå ihop den. Det är ingen bok man måste läsa från start till mål, utan man kan läsa det man känner för.
Hur kom du fram till titeln ”Jobbiga underbara ungar”?
– Vi ville ha en provocerande titel, därför blev det ”jobbiga”. Alla människor är lite jobbiga, jag är jobbig på mitt sätt och du är jobbig på ditt sätt. Så är det med barn också, de är lite jobbiga, men ändå helt underbara.

Mer om e-tidningen:

Läs e-tidningen här

 

Är du prenumerant? Kom igång här.

Instruktionsfilm:

[embed]https://youtu.be/EC8RertgYzU[/embed]