Årskrönika: När jag fick ett samtal om skottlossning

Av Julia Sandstén Vikberg

Hundar, hamstrar, en häst och djurens ägare stod utspridda på kyrkängen. Stämningen var högtidlig. Djurägarna sjöng med i sånger och lyssnade på psalmer och då och då hörde man hundar skälla eller hästen gnägga. Det var en gudstjänst för att välsigna djur i Fjärås-Förlanda församling och jag, som Norra Hallands helgreporter den helgen, var på plats för att göra ett reportage om händelsen. Plötsligt fick jag ett samtal från chefen: ”Det ska vara skottlossning på Kungsmässan”, sa han.

Min första tanke var: kan det verkligen stämma? Jag tänkte att någon kanske har hört någon smäll inne på Kungsmässan som lät som en skottlossning, men som inte var det, och ringt och larmat. Men jag lämnade gudstjänsten innan välsignelsen hann börja och körde direkt till Kungsmässan. Utanför köpcentret var en helt annan stämning än det hade varit på djurgudstjänsten. Flera polisbilar och ambulanser var på plats och i luften hovrade en polishelikopter. Ett stort område utanför köpcentret var avspärrat och runt avspärrningen stod massvis med människor och tittade mot polisarbetet som pågick. Vissa stod där bara av nyfikenhet, andra hade varit inne i Kungsmässan när skottlossningen inträffade och hade fått utrymma.

Jag fick höra historier om människor som hade fått låsa in sig på butikers lager och människor som hade sprungit ut från köpcentret i panik. Många människor var chockade och skärrade över vad som hade inträffat, förståeligt nog. Det var en obehaglig och overklig händelse i en kommun som Kungsbacka som är rätt så förskonat från skottlossningar. För mig blev det en väldigt ovanlig arbetsdag som satte avtryck.