25 April 2021 15:00 | Ulrika Wahlström
Förra helgen bjöd på sol. Många idkade trädgårdsarbete. Jag la mig på altanen och läste. Funderade lojt på om jag kanske skulle ta skott från en blomma som brukar växa i diket. Vår trädgård kantas av en vintergrön liguster, som vi planterade just för att den var vintergrön och skulle fungera som insynsskydd. Det har visat sig att den bara är vintergrön i vissa zoner. Kungsbacka kommun verkar tyvärr inte ingå i dessa.
Jag är bra på att klippa ner saker i trädgården och gjorde det för ett par veckor sedan och samlade det i säckar, som jag nog glömde kvar där ute tillsammans med några verktyg. Under klippningsförfarandet sa en förbipasserande: ”Ska DET klippas NU?” Sanningen är att jag har ingen aning, jag beskär när jag har tid och andan faller på. Men så är jag också en sådan som länge trodde att vårlökar skulle sättas på våren.
Jag anländer hem från en löptur och tänker åter på att snart växer de där fina ceriserosa blommorna i dikeskanten som omger vårt område. Kanske borde jag ta skott därifrån och plantera i vår trädgård? Möter äldste sonen i dörren. Han skiner som en sol och upplyser mig om det fantastiska faktum att om man har ställt en tallrik på diskbänken, så försvinner tallriken efter ett tag av sig själv.
Jag hinner inte börja argumentera emot detta då en väninna ringer. Hon inleder med att säga att hon INTE har tänkt att fråga om jag ska med till Vallda Sandö och bada.
Jag andas ut!
Hon undrar om jag vill ha plantor. Just den här väninnan är nämligen inte bara vinterbadare utan även en trädgårdsexpert. Hon har försett mig med de flesta växter som återfinns i vår rabatt. Jag tackar ja till allt hon erbjuder. Snart är hon på plats och berättar målande om att ”det här blir en pumpa i oktober” och ”det här blir bruna tomater” och ”den här ska planteras om omgående”… Allt medan jag memorerar informationen så att jag kan köpa in färdiga tomater, gurkor, physalis och allt vad det är om jag misslyckas med skötseln.
Yngsta sonen noterar snabbt att jag sköter de små plantorna som om de vore mina egna avkommor. Han vet inte hur nervös jag är för att väninnan ska komma förbi och se hur det går för mig med plantorna! Medan jag står här och pratar med mina bebisar så slår det mig att mina trädgårdsavfallspåsar är borta och verktygen är tillbaka i garaget. Kanske äldste sonen har rätt? I vår familj kan man strunta i att plocka bort saker, för vips är de lagda där de hör hemma. Himla käckt!
Fickk precis inbjudan till bostadsområdets städdag. En punktinsats ska i år göras för att bli kvitt den invasiva jättebalsaminen. Jag googlar på vad det är och ser att det är den ceriserosa blomma som jag har gått och längtat efter. Jag går mot den del av köket som nu tillägnats mina nya plantor. Jag SKA lyckas med DEM!