Av Kristian Alm
När pandemin satte paus i pianokarriären blev Anders Teglund cykelbud och skrev en uppmärksammad bok om sina erfarenheter. Uppföljaren Slavdrivaren är en mörk historia om Dennis som är spindel i nätet för Foodorabuden. Samtidigt blir boken ett allkonstverk med nyskriven musik!
Boken Cykelbudet hyllades samstämmigt av kritiker och läsare. Den gav en bild av hur pandemin lamslog kulturen när all publik förbjöds, och skildrade samtidigt den så kallade gig-ekonomin, ett samhälle där allt fler försöker överleva på tillfälliga jobb (ungefär som kulturarbetare alltså) och där Foodora blivit ett typexempel.
För förespråkare av gigjobb är det ett bra sätt för nyanlända och unga att få en fot in på arbetsmarknaden, medan kritikerna pekar på att många fastnar och att villkoren är orimliga.
Anders Teglunds skildring gav inget svar, men man kan ändå konstatera att han blev uppsagd från Foodora när boken kom ut...
Slavdrivare
En av dem som hörde av sig var Dennis, som jobbar som så kallad dispatcher för Foodora, alltså en slags support/arbetsledare som via en datachat ska hjälpa buden när det krånglar, men också avgöra om de får ta paus eller avsluta sina pass.
Anders Teglund följer Dennis under ett antal kvällar, och i boken växlar samtal med utdrag ur chatsamtalen. Förutom en skildring av en allt mer depressiv person klämd mellan krav från alla håll, blir det dessutom till en idéhistorisk exposé över slavdriveriet genom historien. Från antiken över bomullsplantager i sydstaterna, via hårt tidsstyrda industrier fram till dagens gigjobb och sociala medier där lågbetalda indier rensar bort rasism i Facebooks kommentarsfält.
– Det var Dennis själv som kom med liknelsen "det är som om vi driver en slaverifirma", säger Anders Teglund.
Det är en mycket mörkare bok än Cykelbudet?
– Ja, det får man verkligen säga, Dennis tillvaro är mörk och arbetssituationen dyster.
Men även världsbilden. Blev du själv mer modlös av att skriva boken?
– Svår fråga. Men det var rätt tungt, det är rätt stor skillnad på att själv vara ute och cykla, mot att bearbeta hans vardag och allt material om tvångsarbete genom historien.
– Men jag ville ju skriva något annat också, och utgå från den sinnesstämning han satte ord på.
Ska man sluta använda Foodora?
– Det är en ganska vanlig fråga jag får. Jag använder inte Foodora själv, men drar inte så stora moraliska växlar på det, då är det så mycket annat man måste fundera på hur man ska förhålla sig till.
– Så jag har inte svaret. Jag dras snarare mot självmotsägelser, det finns ingen lojal linje i mina böcker.
Är du hoppfull om världen?
– Hoppfull? Nja, det är inte en så hoppfull värld vi har att hantera, men på ett personligt plan har jag ganska stort hopp.
Även din nya bok har fått mycket uppmärksamhet?
– Absolut, det har varit flera positiva recensioner och jag har blivit intervjuad, det känns bra. Men för mig är fortfarande det stora att bara ha skrivit boken!
Är du mer författare än pianist nu?
– Jag det tror jag, det är jag nog. Jag kommer liksom längre med mitt skrivande än med musiken. Musik är viktigt men när jag släpper en bok blir den recenserad i de stora tidningarna, släpper jag musik skulle det inte hända.
Mer musik
– Men plötsligt lever jag mer på musik också, det blir som en mix. Nu i december ska jag och min sambo Sara spela vår föreställning "Vissa somnar helt" på Folkteatern för femte gången, den här gången tre föreställningar på stora scenen.
Ditt författarnamn lockar och lyfter?
– Ja kanske. Och sen blir musiken och författande ett samspel. När Cykelbudet blev ljudbok lade jag till pianomusik som ett experiment och många har sagt att de uppskattade det. Så när Slavdrivaren nu släpps som ljudbok har jag specialkomponerat musik till den. Och sen blir det en skiva, en spinoff.
– Blickar jag tio år framåt vill jag att musik och text ska vara "ett" för mig när jag skapar. Jag gjorde en uppläsning ur boken på en festival i Trollhättan och spelade piano samtidigt, det är så jag vill det ska vara.
Vad handlar nästa bok om?
– Jag har ingen tydlig bild, men ska skriva mer om plattformsekonomi. Men jag lockas också av fiction, jag har skrivit några sidogrejer och det är väldigt roligt. Kanske jag jag göra det parallellt i framtiden?
Kommunens nya riktlinjer bröt mot lagen
Utemiljöerna i Kungsbackas förskolor ska utvecklas. Enligt Anna Alexandersson, som leder projektet, ska barnens utemiljöer stimulera till rörelse, lärande, kreativitet och lekglädje. Hon menar att behovet av att jobba med detta i kommunen är stort. – Det här är så viktigt, säger hon.