Krönika: Med hopp om en trådlös sommar

SAS ställde in vår högt flygande semesterplan. Min nu rätt så planlösa sommar ägnar jag åt att undvika röda trådar i havet. På land har den röda tråden i ledigheten blivit att ladda mina batterier och att ladda ner poddar och appar.

En het dag cyklar jag i väg för att få massage. Energipåfyllning! Jag vill inte ligga på massagebänken i svettiga underkläder. Därför har jag lagt toapapper - med förväntad uppsugande effekt - i troskanterna och i bh:n. Lyssnandes på podden Skäringer & Nessvold skrattar jag så att svetten lackar och den avtar inte när jag inser att jag är sen och måste trampa på för att hinna till min bokade tid. Jag möts av en strålande glad massör. ”Fin klänning! Den är från förra året, va?” Jag känner mig modern, för den här trasan har ytterligare några år på nacken. Jag kan inte gömma mig för att diskret ta bort toapappret, som tyvärr har smulat sönder och luddar av sig på min svettiga kropp. Jag känner mig blottad. Massören deklarerar att hon har tystnadsplikt. Skönt!

Den oljiga massagen som följer innebär att hela kroppen känns över. Mitt torra, nästintill självantändliga hår oljas också in, liksom ansiktet. Jag blir med ens tacksam över mina oansade ögonbryn, då de hindrar en viss mängd olja att rinna ner i mina ögon. Och jag inser att jag nu får 2 för 1: Massage samtidigt som jag blir kollad för fästingar! Jag hade en härom dagen. Jag måste ta TBE-spruta! Förresten, har jag lagt in autosvar på jobbmejlen? Jag försöker slappna av och njuta av massagen. När den är klar ser jag mer av toapappersluddet lite varstans på min kropp. Massören säger att det ligger lite på golvet också. Samma golv som jag nu vill sjunka ner igenom. Inoljad och insmord cyklar jag glatt därifrån. Så glatt att jag håller på att glida av cykeln.

Är ju fotbollsmamma och då är den intensiva, internationella Gothia cup-veckan ett måste. Det är tufft att vara med där. Nu tänker jag inte främst på spelarna. De vet ju att de ska sparka boll. Som mamma ska man styra upp annat. Det ska parkeras med hjälp av appar som måste laddas ner. Naturligtvis olika varje gång. Och det ska hittas parkering mitt i Göteborg och det ska hittas till platser där man (jag) normalt inte är.

Under Gothia är det min uppgift att hålla familjens spelare och syskon som ”tvingats” med som publik på gott humör. Det görs genom att låta swishen gå varm för inköp av glass, läsk och annat gott. Ögon kan börja tindra när jag trollar fram en kall flaska vatten i hettan. Jag blir lite av en matchhjälte. Mellan matcher ska det badas. Gott för knopp och kropp, tycker mamman! Det är 35 grader och telefonen får för sig att den är utomlands. På en klippa i Onsala får jag ett sms ”Välkommen till Danmark”. Någon dag senare bestämmer sig Kappahl för att sända sms till mig på norska. Jag får lite utomlandskänsla, trots allt.

Även havet är brännande - i form av ett hysteriskt överflöd av brännmaneter. En fin sak med dessa är att de lockar fram det allra bästa hos alla medmänniskor. Har du varit nere på t ex Vallda Sandö och badat så vet du att det står minst 10 personer och guidar dig rätt när du ligger där i plurret och försöker ta dig fram utan att bli bränd. Men, aj! Visst hade det varit mer avkopplande att bada om rödmaneterna hade varit trådlösa?
Ulrika Wahlström