Krönika: Den dröm som aldrig besannats

Av Christina Wagner

Jag är nyfiken av naturen. Nyfiken på människor, platser och situationer. Oftast är det en välsignelse. Jag har lätt att konversera okända. Jag trivs på de flesta ställen och jag tar mig oftast ur en belägenhet med en fördel i bagaget. Då och då sätter dock nyfikenheten käppar i hjulen för mig.

När nyfikenheten över hur olika scenarier kunde tett sig i en annan tid, i ett annat liv. Jag låser mig och kan inte för mitt liv släppa tanken på om. Vad hade hänt om jag gjort si istället för så? Jag blir orimligt nyfiken på alla alternativa vägar mitt liv hade kunnat ta. Vi brukar fråga oss ”om om inte fanns”. Jag ställer mig ständigt frågan ”Tänk om om också fanns”.

Jag har snuddat vid Skugg-Richard i en tidigare krönika. När jag hastigt och lustigt ändrade livsplan och beslöt mig för att läsa till teaterpedagog i Örebro. Då tackade jag samtidigt nej till att läsa till historielärare i Karlstad. Valet förändrade mitt liv totat. Jag träffade min blivande fru och la grunden till hela det liv jag nu lever. Antagligen hade ungefär samma saker hänt om jag inte gjort valet. Bara en annan fru, en annan karriär. Ett annat liv. Ett liv som någon annan nu lever, hen som tog platsen jag tackade nej till. Hen är Skugg-Richard.

Eller kanske en av alla Skugg-Richard som finns där ute. Det kanske inte finns så många som är lika tydliga som just hen i Karlstad. I det fallet kan jag nästan på minuten säga när livet tog en annan riktning. Andra beslut kanske har smetats ut över tid innan de togs. Eller inte togs. Jag blir hur som helst orimligt nyfiken och kan fastna i skov som sträcker sig i veckor där jag i tanken lever och utforskar ett alternativt liv grundat i ett beslut jag inte tagit. Och jag vill leva det livet också! Fan vad jag vill det. Livet är för kort för att bara leva ett liv och samtidigt är det livet jag lever så fullt av magi att jag inte vill oleva det. Men om om också fanns – Hur underbart vore inte det?

Fantasin blir så verklig att den och livet nästan kolliderar. Jag blir vresig när det visar sig att drömmen blott var en dröm. Då är det dags för val. Går det att göra verklighet av fantasin? Har jag orken? Vad är priset?

Att flytta? Rycka upp barnen och starta om med familjen på andra sidan landet? Att ändra?
Börja plugga och bli nått helt annat i vid 40? Att rymma? Bara dra mot kontinenten, lämna allt? Att flippa?
Skjuta ut sig totalt och bli persona non grata med hela lokalsamhället?

Jag är nu inte bara en nyfiken person, jag är också tämligen pragmatisk. Andra kanske skulle säga feg. Vi kanske alla är så till mans? Jag väljer sällan bort det jag har och det jag kan. Nyfikenheten mynnar som bäst ut i en krönika, en pjäs eller något annat kreativt. Någon annan får bli Skugg-Richard i Stockholm, Skugg-Richard – arkitekt och El Skuggo-Ricardo. (alternativet Persona non grata behåller jag dock i händelse av lokal kollaps)

Livet får vara livet, drömmen en dröm och som dröm var den vacker att få.
Men tänk om om också fanns, att både äta kakan och ha den kvar. Då och då…

Richard Forsberg