"Hundraåringen" allt närmare premiären

Av Johanna Simonsson

På scenen inne på eventlokalen Magasinet vid Tjolöholm slott sticker ett blått torn och en rosa resväska ut från träinredningen. Vid ett bord nedanför sitter Claes Malmberg och regissören Niklas Holtne med varsin kopp kaffe och skrattar högt. Här repeteras det nu för fullt på pjäsen “Hundraåringen”, som har premiär den 30 juni. Samtliga 27 roller kommer spelas av Claes Malmberg.
– Det är oerhört lustfyllt med såklart också en stor utmaning. Det gäller att göra ALLA roller bra. Målsättningen är att publiken till slut ska glömma att jag går in i de olika rollerna, säger han.

Pjäsen är baserad på Jonas Jonassons bok "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", som också har gjorts till film med Robert Gustafsson i huvudrollen. Nu är det alltså dags för teaterversionen med Claes Malmberg.
– Även om du läst boken trettio gånger, så kan du se pjäsen och få en överraskning. Man kommer känna igen boken även om vi förstorar upp saker som där bara var en blygsam passage. En igenkänning å ena sidan och en överraskning å andra.
Han berättar att han vande sig fort med att pendla mellan de olika rollerna. Hans tempo gör snarare att det kan gå lite för fort, ibland får Niklas Holtne säga till honom att karaktärerna inte får prata i mun på varandra. Niklas Holtne förklarar att man tagit till enkla medel för att publiken ska hänga med i rollbytena.
– Det är inte så att Claes springer ut från scenen och byter peruker hela tiden. Ibland sticker vi ut för större karaktär- eller klädombyte, men för det mesta görs rollbytena genom en annan kroppshållning, attityd, röst och att de har olika språk och sätt att prata på.?



Scenografi
Claes Malmberg hade lätt för att hitta till de olika rollerna och nu ligger mycket fokus på att repetera med scenografin för att få in när och hur de olika dekoren ska användas.
– Komedi är svårare än drama på det sättet att du får aldrig tveka, det måste se lätt ut. Scenografin har en väldigt stor och central roll i föreställningen och är finurligt uttänkt av Niklas, säger Claes Malmberg.
– Det fungerar som en andra aktör, men det är inte så att det kommer in nya rum en gång i kvarten. Mycket av dekoren är multifunktionell med överraskande lådor där det poppar upp olika saker.
Ett exempel på det är den rosa väska som står på scenen. Öppnar man den åt ena hållet är den fylld med pengar. Öppnas den däremot åt andra hållet är det en löpsedel. Niklas Holtne pekar på den blåa, höga rekvisitan som står till vänster om scenen.
– Det här tornet är själva hjärtat i storyn och innehåller en mängd hemligheter, säger han.
Pjäsen är skriven så att den spänner sig över många genrer, med allt från improviserade stycken till mer matematiska, förklarar regissören.
– Det är en ensemble föreställning fast Claes gör alla roller själv. Vi har en slags genre igång som inte finns än egentligen, eller jag har inte sett det åtminstone.
– Lyckas vi göra pjäsen så som vi vill är det en karta över en karriär där jag får visa en massa sidor av mig själv. Vissa som folk redan sett och andra som ingen sett innan. Åtminstone inte i den här kontexten, säger Claes Malmberg.