Krönika: Nya motionsslingan är det bästa på länge

Av Andreas Scheffel

I somras blev jag förälskad i en plats. Ett nytt ställe att bege mig till i de stunder när endast natur och frisk luft kan skingra tankarna och skrämma bort hjärnspökena. Just då jag som mest behöver ett ovanifrånperspektiv tronar den upp sig som en god vän att hålla i handen, den nya motionsslingan i Björkris. Jag tycker att den är det bästa som har hänt Kungsbacka på ett bra tag. Kanske är det nyförälskelsens dårskap som talar, men ändå.

Att vandra är min träningsform. En riktigt lång powerwalk med bra musik i hörlurarna är bra för kroppen samtidigt som det renar själen, inte minst om jag kommer ut i skog och mark. Jag försöker gå minst en timma varje dag, gärna längre om tid finns. Den perfekta turen sträcker sig nånstans mellan fem och tio kilometer. Här i Kungsbacka har vi bra tillgång till skog att vandra i. Kungsbackaskogen, Varlaskogen och Forsskogen ligger alldeles runt knuten. Alla tre har motionsslingor alternativt rediga stigar och alla erbjuder dessutom lite mer utmanande terräng om man så önskar. Men när man går så mycket som jag så blir det lätt lite slentrian. Jag lovar att det inte finns en enda liten stig i dessa tre skogar som inte har beträtts av mig. Just därför är det ju som julafton och födelsedag i ett när en ny motionsslinga anläggs.

Men ändå var jag först lite skeptisk till att det här spåret skulle vara något för mig. Berget bakom Björkris har sen tidigare varit ett kärt slutmål för mina vandringar. Det har varit lagom långt att knalla upp till den trevliga utsiktsplatsen, andas en stund för att sedan vända tillbaka hem. Ytterligare några kilometers vandring känns i längsta laget om man, som jag, utgår från Hålabäck. Därför dröjde det också ganska länge innan jag tog tag i saken och testade den nya slingan. Men när det väl var gjort så var det kärlek vid första ögonkastet. För här har vi verkligen naturupplevelse och fysisk utmaning i perfekt harmoni.

Det första som slår en är de bitande backarna. Om man tar vänster där slingan delar sig så väntar en uppförsbacke av Guds nåde. Bland det svettigaste jag har varit med om faktiskt. Belöningen när man kommer upp på toppen är en vidunderlig utsikt. Bra mycket mäktigare än den man får från den ”gamla” utsiktsplatsen. Även resten av slingan bjuder på minst sagt kuperad terräng. Ibland känns det nästan som att man går i en berg- och dalbana. Slingan går runt en tjärn och här måste man nästan stanna upp och njuta av skönheten. Just skogen kanske inte är det Västsverige är mest känt för när det kommer till natur, men här är den så vacker att det nästan gör ont. Och runt hela slingan sitter små informationsskyltar där man kan läsa på om naturen runt omkring. Mycket trevligt!

Få saker genererar så mycket tyckande i den här kommunen som hur det byggs. För mycket, för lite, för högt, för lågt, på fel platser, på rätt platser. Alla har en åsikt, allra helst när det kommer till offentliga miljöer. Därför känns det extra kul att hylla något som blev hundra procent rätt. Motionsslingan i Björkris är helt fantastisk och jag lyfter på hatten för alla inblandade.