Krönika: Är det verkligen dags för lussebullar?

Av Christina Wagner

Det är oktober och jag hittar lussekatter i mataffären. Varför kan inte var sak få ha sin tid?

Höstmörkret börjar lägga sig med kallare nätter och regnrusk här och var. Det finns säkert fler än mig som får panik över att sommaren är över, men den längtan botas inte med att marknadsföra julen när det är månader kvar. Man tror ju att man måste dra in och pynta julgran redan i början på november.

Lev lite mer här och nu, tänker jag, när skördefesterna är över, nästa stora helg är allhelgona och Halloween blivit en självklar del av året även här. Godis är ju gott, tända ljus på kyrkogårdar en fin tradition, men numera är det svårt att hinna se fram emot saker. Det hinns liksom inte med, och det är ju en så trevligt del med förväntningar.

Kanelbullens dag, Gustav Adolf-bakelser eller Tomatsåsens dag försvinner lika snabbt som de kommit. Bra enligt mig, medan semlor går att få tag på från december till mars, april, tråååkigt.

Vi hakar på vissa traditioner och temadagar, medan andra försvinner, allt för att förgylla den annars ganska monotona vardagen.

Men jag måste beundra engagemanget och initiativkraften. Varför inte fira Nationella dagen för Strävhårig foxterrier (jag ser framför mig foton på sittande hundar med fluga) eller Alla svärmödrars dag (Grattis, Inger!)?

Sen måste jag säga att det är ganska skönt att bara vara, och istället hitta saker i just vardagen som värmer i hjärtat. Det handlar förstås om inställning. Hackspetten hemma, vacker som bara den, är fascinerande att se på men inte så himla rolig när den knackar på (och sönder) fasaden hemma under tidiga morgnar. Det ser fridfullt ut med rådjuren som ligger i trädgården med sina mörka ögon och mjuka mular, fast blommorna är länsade efteråt och gräset fullt med fästingar. Vänner som hör av sig, sköna stunder med familjen och härliga kollegor på jobbet är en tacksam kontrast till dödsfall i familjen med sorg som måste få ta sin tid den också.

Och lussekatterna, ja. Tro inte att jag inte ser fram emot jul, för det gör jag, men först ska jag njuta av hösten tills dess.