Färgstark duo i konsthallen

Utbrottet av corona satte mycket av kulturen på undantag. Nu tar Konsthallen nya tag med den dubbla utställningen Wild flower/Ömsom.
– Vi ville att det skulle bli en riktig vitamininjektion, säger Anna Ryman Bruks, ny projektledare i Konsthallen.

Målsättningen för utställningen, där Anna Ryman Bruks och hennes företrädare Charlotta Hanno samarbetat i genomförandet, var att den skulle drabba åskådarna. Och där kan man inte säga annat än att de lyckats: så många starka färger och former har inte synts till i den avskalade konsthallen på länge.

Två konstnärer

Det är två konstnärer som delar på utrymmet, Maria Hall och Anna Svensson.  Båda har varvat studier på Valand i Göteborg med konsthögskolan Mejan i Stockholm, och är i dag verksamma i Stockholm. Båda har dessutom det färgstarka gemensamt. Uttryck och ingångar skiljer sig däremot rejält.

Anna Svenssons utställning Wild flower är en kanonad av starka, många gånger neonanstrukna färger, där också formerna spränger gränser. Ett antal skulpturer i olika material blandad såväl vassa och mjuka former som färger och mönster.

– Flera av skulpturerna är byggda på likadana stommar, sedan arbetar jag vidare därifrån, säger Anna Svensson.

Hon vill med sina verk både bildligen och bokstavligen ta målningen ut i rummet. Det tredimensionella tänket finna med i både skulpturer och målningar.

– Ibland pratar man om måleri i det utvidgade fältet, att inte bara måla tavlor. Därför började jag måla på objekt, för att se vad som händer.




Det är skenbart bara lekfullt, med kalejdoskopliknande effekter och mönster med udda uppkomst - som ett återkommande rutmönster en gång hämtat från en spets-BH.

– Men om man tittar närmare ser man också allvarligare delar, som varningssymboler för kärnkraft och taggtråd, säger Anna Svensson och visar mot taveltriptyken Sunny afternoon.

Samma berättelse

Efter färgkaskaderna i Anna Svenssons del av utställningen, känns det snudd på vilsamt att slinka in bakom skiljeväggen till Maria Halls del av konsthallen - och då är det genomgående färgtemat i hennes målningar ändå framför allt olika nyanser av rosa, från ljusaste ljust till starkt cerise. Ett skenbart udda färgval, med tanke på det ämnesval som Maria Hall har jobbat med i flera decennier och räknar med att fortsätta med lika länge till.

– Jag jobbar alltid med samma berättelse om sorg, frånvaro, längtan och kärlek.




 

Bakgrunden är en uppgift under utbildningstiden, att måla sin viktigaste tavla.

– Då landade jag i det ämnet och sedan dess har jag tänkt att varje tavla jag målar måste ju vara min viktigaste. Jag känner inte heller att jag är färdig med att utforska ämnet.

Även om ämnet är det samma, är uttrycken olika. Egenodlade blommor, plockade i trädgården som arrangerats som på en scen, naturmiljöer duplicerade i en vattenyta eller abstrakta sjok av små, små penseldrag över stora dukar. Bortsett från ett fåtal teckningar i grått, är allt i allt i vibrerande rosa, violett och orange, med accenter av vitt och svart.




– Det finns inte mörker utan ljus. För att känna saknad har man först känt kärlek. Sorg fortsätter inte heller att vara akut. Att leva med sorg kan vara kraftfullt och det är vackert att inte glömma, säger Maria Hall.

Egen visning

Det vanliga programmet med verkstäder är inställt på grund av coronaviruset, men det kommer att ges guidade lunchvisningar och en kvällsvisning den 17 september.

– För de som vill ha en guidad visning men inte vill komma på en av de allmänna, går det också att kontakta oss så ordnar vi en egen visning, säger Britta Nyström, utvecklare konst i kommunen.