Hoppade rakt in i världstoppen

I 36 år stod sig IF Rigors klubbrekord i höjdhopp på damsidan. Det var innan Ingrid Ronge hoppade över sig själv. Det här är vad som hände när 16-åringen från Anneberg helt plötsligt tillhörde de bästa i världen.

HÖJDHOPP. Ingrid Ronge brukar kraftfullt slå på sina egna lår för att tagga igång. Det säkraste sättet att veta hur en tävling gått är storleken på blåmärkena efteråt. På Tingbergsvallen studsade hon lätt på stället. Vad var det som hade hänt? Visst, hon brukar alltid prestera som bäst när hon inte förväntar sig det. På något sätt är det som att det blir enklare att slappna av och göra saker rätt. Nu var hon inte formtoppad men det här var ändå något extra. Det tidigare personliga rekordet, satt 2020, på 169 centimeter hade hon raderat ut två gånger. Först tog hon 170 i första försöket och sedan 173 på försök nummer ett.



Ribban var nu placerad på 176 centimeter. Ingrid Ronge mäter 175. 16-åringen satte av mot ribban. I huvudet malde det hon tränat på de senaste veckorna, luta dig bort från ribban vid upphoppet. Ett klarat hopp skulle inte bara placera henne som bäst i Sverige i F17 2021, det skulle ge en tolfteplats i hennes åldersgrupp i världen. För mindre än ett år sedan var det inte ens självklart att hon skulle syssla med höjdhopp.

 

Balett var nummer ett

Mamma Paula är gammal längdhoppare – att Ingrid skulle prova på friidrott var därför naturligt. Men när få andra i familjen är viga konstaterade Ingrid Ronge att den egenskapen hade hon belönats med. Höjdhopp föll sig naturligt för henne. Men idrotten var nummer två, dans och framför allt balett var prio ett.

– Även om jag tränade lite friidrott kunde jag ändå slå personliga rekord.

Ingrid Ronge gick på Svenska balettskolan i Göteborg. Dansen gav henne spänstträning, koordination, magmuskler och starka vader som hon hade nytta av på friidrottsbanan.

– Jag har läst att det som sliter mest på hälsenorna är balett och höjdhopp och jag har haft lite problem med mina. Det är nog inte den bästa kombinationen att köra elitträning i båda samtidigt, säger Ingrid Ronge.

 



Så var inte fallet för henne. Dans tränade hon länge sex dagar i veckan, friidrott en. Förra sommaren skulle hon välja. Det var dags för gymnasiet och hon sökte hon in till den Kungliga svenska balettskolan i Stockholm och kom in. Dessutom kom hon in på balettskolan Tring park school for performing arts utanför London. Stockholm lockade till slut inte tillräckligt, England frestade men det skulle inte bli billigt.

– Det är väldigt dyrt, säger Ingrid Ronge.

Hon hade börjat tröttna på träningen och i friidrotten var det enklare att se sin egen utveckling. Det slutade med att baletten fick stryka på foten. Från att träna ett pass friidrott växlade hon upp den satsningen till fyra pass efter sommaren 2020.

– Nu med facit är jag glad, jag har utvecklats väldigt mycket, säger hon.

 

Persade flera gånger om

Tidigare märkte hon att hennes prestationer var ojämna. Ena dagen flög hon över 160 centimeter, nästa gång rev hon ut sig på 150. Det är därför nervositeten gör sig mer påmind på de lägre höjderna.

– Då känner jag att jag måste klara. När ribban ligger på höjder för att persa känner jag att jag blir glad om jag klarar det, men det är inget måste.

Det var IF Rigor som själva styrt upp en mindre tävling på Tingbergsvallen den här dagen. Ingrid Ronge hade klivit in i tävlingen på 152. Den höjden samt 156, 160, 164, 167, 70 och 173 hade hon klarat i första försöket. Att ribban nu låg på 176 var ingen slump.

– Höjningsschemat var satt så att jag skulle ha så bra möjligheter som möjligt att persa. Sedan hade jag som mål att klara 176, för UEM-kvalgränsen var det. Nu är det mästerskapet inställt men jag ville ta höjden den här sommaren för att det hade varit coolt att känna att jag tog kvalgränsen.

 

Undviker helst löpning

16-åringen gillar speciellt en sak med höjdhopp. Det är inte särskilt mycket löpning.

– Sprint är kul men när det är långa intervaller är jag inte så glad. Det är bra att man inte behöver någon kondition i höjdhopp, säger hon och skrattar.

Ingrid Ronge satte fart för att ta vänstersvängen och hoppa upp med sin vänsterfot. Egentligen är hon nog högerfotad men upphoppet har alltid varit med vänster. Ingrid Ronge kunde konstatera att hon följt sin egen förmaning; hon lutade sig från ribban. I efterhand insåg hon att det var hennes bästa upphopp i karriären, men ribban touchade hon.

– I luften kände jag att det inte går. Så vände jag mig om och den låg kvar och tänkte: ”vad händer?”.  Jag blev bara så glad och chockad.

Ingrid Ronge har tagit silver (inne) och brons (ute) på i SM för F16. I samma stund som hon landade i mattan och ribban låg kvar på höjden 176 centimeter så raderade hon ut Martina Hanssons 36 år gamla klubbrekord. Dessutom klev hon alltså upp som etta i F17 i Sverige och hoppet placerar henne som sjua av alla på damsidan i landet.

– Jag vill slå världsrekord och vara med i OS, jag är tävlingsinriktad. Jag är sådan att jag sätter stora mål, satsar mycket och har stora drömmar.

Mer om e-tidningen:

Läs e-tidningen här

Är du prenumerant? Kom igång här.

Instruktionsfilm: 

[embed]https://youtu.be/EC8RertgYzU[/embed]