08 Mars 2019 10:55 | Nils Jönsson

I fredagens tidning krossade Norra Hallands krönikör Andreas Scheffel befriande myten om dagens ungdomar som lata. Han beskriver möten med ambitiösa yngre kollegor, ungdomar med flera jobb som har höga krav på sig, både från sig själva och omvärlden.



De ska resa, träna och festa och helst dokumentera alltihop i sociala medier. Allt kostar och det vet de om, skriver Andreas Scheffel. Att bara gå och dra benen efter sig är inte längre socialt accepterat. Det är sant. Och kanske är det en av de största utmaningarna för dagens ungdom? Att tiden för att lata sig och hämta kraft har rationaliserats bort. Rationaliseringen kan ha en dyr prislapp.



90-talisterna är nämligen de som dominerar på landets psykakuter, visar färska siffror från Socialstyrelsen. Andelen och antalet akutbesök av 90-talister ökar varje år, rapporterade P4 Blekinge förra veckan.



Det behöver inte betyda att de unga mår sämre, enligt den ideella organisationen Mind som jobbar för psykisk hälsa. Men både sociala mediers inträde i allas liv och hårdare krav för att komma in på arbetsmarknaden är tänkbara orsaker till att allt fler unga söker akut pyskvård, enligt organisationen.



I sociala medier finns hela världen att jämföra sig med – utseende, prestationer, träningsresultat och resor.



Medan 90-talisternas föräldrar som unga kunde stoltsera med att vara smartast, snabbast, snyggast eller coolast klädd i byn räcker bäst i byn inte långt för deras barn. De tvingas automatiskt ha hela världen som referensram. Inte mycket står sig särskilt starkt med världen som referensram. Medan 90-talisternas föräldrar kunde vara hyggligt säkra på att få fast anställning, bostad och fyra veckors semester om de gjorde ett rejält handtag, tvingas deras barn köpa att de är generationen som ser ut att få det sämre ställt än sina föräldrar. Kortkorta bemanningsanställningar, dyr hyra i tredje hand och skenande bostadsmarknad får knappats det mentala välbefinnandet att blomstra. Inte riktigt läge att andas och reflektera.



Frågan är till vilket pris och i vems intresse dagens unga har slutat lata sig.