Rustans pappakris blev HK Aranäs lycka

Av John Skoglund

Valborgsmässoafton 2021 briserar bomben och ryktet om mästartränaren Rustan Lundbäck som ny tränare i Aranäs visades bli sant några veckor senare. Knappt två år senare i Vikingahallen i Märsta så går laget upp i landets högsta serie. Är det möjligen hans öga för detaljer som är främsta nyckeln?

I sportgruppen som sökte efter en ny tränare till damlaget fanns speciellt ett namn som stod högst upp på listan men det krävdes rätt tajming för att "kuppen" skulle lyckas.

– Det var Jerry Hallbäck som ringde och frågade – och just då flyttade alla mina tre barn hemifrån.

Det blev alltså Aranäs för att du fick en "pappakris" när ungarna stack ur boet?

– Ja så kan det vara men ska jag göra det, är det för att det är riktigt skoj att hjälpa till. Det är på rätt sida stan och Aranäs är en skön förening och är på gång. Jag kände att är det någon förening jag överhuvudtaget vill hjälpa till i så är det i Aranäs.

Känns det så fortfarande?

– Ja det tycker jag verkligen, det känns jättebra. Från början sa jag max två gånger i veckan men jag skulle ändå vilja styra vilken typ av handboll vi skulle spela. Sedan kunde jag inte låta bli matcherna – ja så blev det, säger Rustan Lundbäck med ett brett leende.

Idrotten och hans familj är det återkommande i Rustans liv, både hans pappa och bröder var viktiga i hans egen idrott och uppväxt och de egna barnen är det viktigaste i hans liv.

Vad har barnens egna liv gestaltat sig i ditt liv?

– Det kan vara likt det här med att vara lärare, eller idrottsledare eller som jag nu är chef (inom Göteborg kommun) eller som förälder, jag är nog ganska lik på allting. Jag tycker nu när barnen börjar blir stora och ser hur de är mot andra människor så blir jag bara så jätteglad. Det känns verkligen att man lyckats med barnen. De har empati, de är hjälpsamma. De är väldigt olika men det förenar dem också. Står med fötterna på jorden och är fina människor, det är det bästa av allt. Det slår alla handbollsmatcher och segrar.

Barnen heter Pontus, Rasmus och Amelia. Rustans fru heter Annette och är således väldigt viktig även hon också både för Rustan och barnen. Men även för Sävehofs enorma framgångssaga och att Rustan blev den tränarlegend han har blivit. Rustan hade varit med och tagit ett SM-guld i Redbergslid men sedan tagit en paus på grund av studier och jobb men Partilleklubben ville verkligen ha hans hjälp.

– Sävehof ringde till mig och tjötade på mig att ta hand om deras damlag men jag hade lovat hemma nu när vi fått barn att ta det lugnt. De ringde mig och till slut ringde det en dam som heter Gertie Brandt och jag samma sak till henne att jag inte kan bli tränare. Då bad hon om att få prata lite med min fru och sedan var de överens om att jag skulle bli tränare för Sävehofs damlag. Där var jag i fem år tillsammans med bland annat Hanna Grundén som idag är med och tränar Aranäs med mig.

Från Kortedala till Bergsjön och BK Banér

Rustan Lundbäck föddes 1962 och bodde sina fem första år i Kortedala men som många andra barnfamiljer på den tiden flyttade man till Bergsjön när det byggts klart och där växte han upp.

Det var mycket idrott redan från barnsben. Fotboll, handboll men även friidrott där han tävlade för ÖIS. BK Banér är moderklubben inom handbollen.

– Klubben kommer från Gamlestaden och det var min pappa, mina bröder som flyttade upp klubben till Bergsjön. Handbollen var roligast säger Rustan och tittar ut mot regnet på Partille Cup och påtalar att det är mer vanligt med regn i fotboll med ett skratt. Han spelade handboll själv tills han blev senior och hade redan tidigt börjat parallellt med att bli ledare för några yngre lag.

Hur långt kom du i din egen handbollskarriär?

– Jag gjorde ett allvarligt försök att gå till Redbergslid men det rann ute i sanden. Sedan hade jag fått bli en kantspelare så som jag ser ut, men jag hade svårt för att hänga där ute på kanten och inte få bestämma lite och så, säger Rustan Lundbäck med ett avväpnande skratt.

– Jag hade en äldre lagkamrat i IK Banér som alltid sa "Varken vi eller du själv verkar fatta att du vill säga till oss, så är det inte bättre att du blir tränare istället" så på den vägen är det.

Sedan värvades han till Redbergslid som ungdomstränare. Det var nysatsning i RIK och de som ledde arbetet var Reine Pedersen och Ola Lie och när de klev upp och tog över A-laget kom Rustan in för att leda A-juniorerna. Efter fyra år så var han uppe i A-laget tillsammans med Ola Lie och de ledde Redbergslid till ett SM-guld.

– Framförallt fick Reine och Ola mig att tänka på ett sätt jag inte var van innan. De satte igång en process om vad som är viktigt - inte bara att köra övningar. Mer problemorienterat, inte bara ha en pärm med massa kombinationer utan mer tänka på vad som är meningen och vad som är viktigt. Sedan rullar det vidare och växer på egen hand. Och det är på samma sätt som jag nu själv vill lära ut till både spelare och till andra tränare.

Vad är viktigast för dig som människa just i din tränargärning?

– Jag gillar ju att utveckla folk, naturligtvis i handboll men också i det "vanliga" livet som människor också. Väldigt mycket av det vi gör i idrotten bär man med sig i hela livet. Inte bara tänka att man ska vinna matcher hela tiden utan att man ska förbättra sig hela tiden.

Du är en legend i tränar-Sverige och Sävehof, nästan lite mytomspunnen – varför tror du att det blivit så?

– Vet inte om jag håller med om det du säger men jag tar inte efter men lyssnar gärna. Folk tycker att jag kört min egen väg och har inte strävat efter att springa efter att göra karriär och rätta in mig i ledet. Jag kör på det jag tror på och delar gärna med mig om det också. Ibland känns det att jag är annorlunda än många andra när det gäller de bitarna. Sedan försöker jag bjössa på mig själv och spexa. Har ju lyckats nå resultat, självklart handlar det om det - annars hade jag varit ointressant.

Spelarna berättar att du ser verkligen ner till minsta detalj, hur kommer det säg att du har ett så starkt öga för detaljer?

– Det är väl min talang då, om man har ett problemorienterat arbetssätt utan att se problem som något negativt utan något som att lösa, som ett korsord eller sudoku än att man har en pärm med massa övningar där man blir helt tom, det krävs ju liksom ingenting.

Vad är det vi vill åstadkomma, om man ställer sig den frågan drar man igång att tänka så också. Då tror jag att detaljer blir viktiga, man kan inte slarva genom saker.

Du låter stundtals väldigt hård och högt i din framtoning under matcherna, samtidigt vittnar många spelare att de tycker om dig både som tränare och människa. Vad är det du har/eller vad gör du för att det ska bli så bra i den kombinationen?

– Tydlighet, det är bara det. Jag är rättvis och tuffast mot de bästa, det är inte heller så vanligt kanske. Det var ovanligt när jag kom till Sävehof. Damlaget var så vana att det fanns hackkycklingar och stjärnorna var stjärnor. Alla gillade förändringen, hackkycklingarna var lyriska när alla fick samma skit – stjärnorna också. Rättvis under devisen att behandla alla olika efter deras egna förutsättningar.

I september inleder HK Aranäs tillsammans med Rustan Lundbäck en ny era i klubbens historia.

Nova Hallén och Rustan Lundbäck firar vinsten av Partille Cup. Foto: John Skoglund