Turista på spåret

Cykel, spås bli en av de stora semestertrenderna 2020.
För den som vill ha lite mer ordning och reda på trampandet finns ett annat alternativ.
Dressin.

Ambjörnarp - de 40 sjöarnas samhälle som det står på skylten vid infarten, ligger en bra bit från allfartsvägarna. Rakt ut i skogen i de södra delarna av Tranemo kommun.

Där har man räddat en del av den gamla banvallen från att omvandlas till cykelväg: istället rullar dressinerna fortfarande fram mellan det gamla stationshuset och grannorten Sjötofta åtta kilometer bort.

– Det sista tåget gick 1987, sedan började man köra dressin här i början av 90-talet, säger Monalis Gustavsson, ordförande i byalaget.

Byalaget tog över

Då var det den lokala missionsförsamlingen som hade ett par dressiner som man framför allt använde i sin scoutverksamhet. Det är lätt att förstå varför, när man ser spåren försvinna rakt ut i skogen.

– När de sedan inte ville fortsätta, frågade de om inte byalaget ville ta över, säger Monalis.




Länge körde man vidare med de två dressiner som missionskyrkan lämnat över, men i takt med att banan har blivit mer och mer etablerad har man utökat antalet dressiner.

– I dag har vi sju enkeldressiner och en tandem. Totalt kan man åka 17 personer samtidigt, säger Anita von Schedvin, kassör i byalaget och den som håller i uthyrningen.

Inte för hund

Framför det faluröda gamla stationshuset, som i vanliga fall också är samlingslokal för bland annat olika sorters konserter, har man anlagt både lekplats och minigolfbana. Där står också en av de första dressinerna, som tydligt visar vad det egentligen handlar om: hälften cykel, hälften vagnsflak med tåghjul på. Väl uppe, och med eventuell passagerare på den nerfällbara lilla bänken är det sedan bara att trampa iväg.




– Vi rekommenderar max två vuxna och ett barn på en dressin. Det skulle väl gå att klämma ihop tre barn på bänken, men då blir det så trångt att det ju inte är roligt, säger Anita.

Hunden ska man däremot inte ta med sig. Hjulen på spåren är järn mot järn och då och då gnisslar det till så att till och med ett mänskligt öra kan fånga upp det. Det har också hänt att hundar hoppat av och klämt tassarna under hjulen.

– Annars passar det alla. Vi har haft 75-åringar som åkt, LSS-boenden som gjort utflyter, barn, vuxna och ungdomar. Alla brukar tycka att det är roligt!

Rastplats

Väl uppe i sadeln är det i alla fall bara att trampa iväg. Mellan pedalerna att trampa på, finns en tramppedal, det är bromsen. Så mycket mer behöver man inte tänka på: rälsen leder vägen, så styret är mest något att luta sig mot. En liten bit från startplatsen i Ambjörnarp finns en växelplats där man gör bäst i att hoppa av och leda dressinen, annars är det bara att cykla på.

– Halvvägs mellan Ambjörnarp och Sjötofta finns det en rastplats med vindskydd och grillplats, där man också kan bada om man vill, säger Anita von Schedwin.

Det tar mellan 40 och 45 minuter att ta sig mellan de två byarna och man hyr dressinen i fyra timmar, så det finns gott om tid att pausa.

– Vi hade en familj från Stockholmsområdet som hyrde stuga i närheten och var här och åkte, berättar Monalis Gustavsson. När de kom tillbaka hade de sett ett gäng ungdjur längs spåren. Pojken i familjen sa att det här är inte en tågbana, det är en äventyrsbana!