Snart kan fler hitta harmonin hos vänliga alpackor

Alpackorna på Sigga gård är riktiga blickfångare. Det är långt ifrån sällsynt att fotgängare, bilar och till och med bussar, stannar till på vägen utanför för att fascinerat betrakta de fluffiga varelserna. 

Nu har alpackornas ägare, familjen Gertsson, planer på att öppna upp gården mer för allmänheten.

– Vi älskar våra djur och vill gärna visa dem, säger Johanna Gertsson.

Det tar inte mer än tio minuter att med bil ta sig från centrala Kungsbacka till Sigga gård på Hällingsjövägen, på vägen ut mot Hjälm. Ändå hamnar man utan tvekan på landet. 

Sigga gård är ingen vanlig dussingård. I hagarna betar varken kossor eller får. Ett mindre gäng hästar, visserligen, men vad som gör gården speciell är de 38 alpackorna som bor där. 

Det var Inge Gertsson som först intresserade sig för alpackor. Inges dotter Johanna och hennes make Johan köpte gården i samma veva som Inge gick i pension. Det skapade optimala förutsättningar att följa drömmen och köpa alpackor. Norra Halland skrev om Inge och hans alpackor sommaren 2016. ”Det är ren glädje att vara i deras närhet”, sa Inge då. 




Initiativet var alltså Inges, men det dröjde inte länge innan hela familjen Gertsson blivit förälskade i djuren. Johanna och Johan är minst lika engagerade i alpackagården, och framtidsplanerna är många. Närmast i tiden ligger att tillgängliggöra gården mer för allmänheten. De planerna hoppas Johanna och Johan kunna sjösätta redan nästa år. 

– Tanken är att vi vill ha en verksamhet med folk som kommer hit och kan umgås med alpackorna, ta en fika i hagen, kanske vandra med dem, säger Johanna. 

– Man ska också kunna lära sig mer om dem, hur ullen kan användas, hur man kardar, fortsätter Johan. 

Drar blickar till sig

Att intresset finns råder det ingen tvekan om. Sedan alpackorna flyttade in på gården har familjen Gertsson blivit vana vid att folk kommer förbi och vill titta på och prata om djuren. Det är inget som stör Johanna och Johan, men de vill gärna ha besöken under mer strukturerade former, med öppettider, planering och framförallt: möjlighet att avsätta mer av sin tid. 

Vad är det då som lockar med alpackor? Johanna och Johan har en bank av anledningar. Förutom att de är söta att se på är de lugna, snälla och gemytliga djur som tycker om att vara runt människor. Särskilt hingstarna är sociala, vissa till och med keliga. 

Både Johanna och Johan har ”vanliga” jobb också, och när de kommer hem till gården efter en arbetsdag är det hos alpackorna de bäst varvar ned.

– Detta är friskvård också. Det är bra för människor som gått in i väggen eller är stressade. Alpackans lugn gör att människor blir väldigt lugna också, säger Johanna. 

Sällskapet är livsviktigt

Lite mer energiska är de nyaste tillskotten i klanen, criorna, som alpackornas föl kallas. Det är svårt att inte dra på smilbanden när man ser dem skutta runt som tokar i hagen. I år har sex crior fötts och alpackabeståndet har vuxit till 38 djur. Johanna och Johan siktar mot att ha omkring 50 alpackor, men bara en handfull av dem ska vara hingstar. Några alpackahingstar ska alltså ut till försäljning. 

– Det är inte helt lätt att få dem sålda, men det är fler och fler som får upp ögonen för alpackor, säger Johan, och berättar att de har bra kontakt med andra alpackaägare i Kungsbackatrakterna. 




Är man sugen på att inrätta en alpackahage på sin gård måste man ha mer än en alpacka. De är flockdjur så det förslår. 

– Vi ser helst att man köper tre stycken om man inte tidigare har alpackor, så de inte riskerar att bli ensamma om en går bort. Jag har hört att de kan dö av sorg när de är ensamma, berättar Johan. 

Förutom att alpackorna lockar fram lugn och harmoni hos människor är de även riktiga nyttodjur på en gård.

– De är jättebra betesdjur. De har inga klövar utan mjuka trampdynor och klor, så de trampar inte upp marken. Och de rymmer inte. De är fantastiskt härliga djur, säger Johanna. 

Högkvalitativ ull

Den silkeslena ullen är alpackornas stora tillgång. I Sverige finns ingen alpackagård som föder upp alpackor för köttproduktion, utan det är ullen som tas tillvara. Så även på Sigga gård. Målet med aveln är att få djur med så fin ull som möjligt.

– Vi säljer en del råull och så har vi kardat lite. Ullen används till olika saker beroende på vilken del av djuret den kommer från. Ullen från magen och halsen används för att stoppa täcken och kuddar eller att tova med. Sadeln, den finaste ullen, den kardas och spinns till garn, berättar Johan. 


När gården öppnar upp för allmänhetens besök vill Johanna och Johan även satsa mer på försäljning av ull:

– Man ska kunna gå i hagarna och hitta en alpacka i en färg man gillar, och sen köpa en karda med ull från just den alpackan. Vi vill få till den anknytningen, säger Johan. 

Paret Gertsson berättar om ullens alla kvaliteter. Den är väldigt mjuk och har förmågan att värma när det är kallt och svalka när det är varmt. 

– Ullen skiljer sig från fårull. I fårullen finns lanolin, som gör den oljig. Alpackaullen har ingen olja i sig, så den är helt torr, säger Johan och visar en tuss som känns lätt, fluffig och len som en bomullstuss. 

En nackdel är att ullen är relativt dyr, en annan att det finns få spinnerier i Sverige som kan spinna små partier ull till garn. 

Alpackorna klipps en gång om året, nu senast i maj. På övervåningen i det ännu inte färdigbyggda ”alpackahuset”, där ullen ska förvaras, tvättas, bearbetas och så småningom även säljas, ligger två fällar. Eftersom de kommer från ännu levande alpackor och inte sitter fast på något skinn måste de hanteras med största försiktighet innan de ska ställas ut och bli bedömda utifrån faktorer som lockighet och densitet.

– I år har det inte varit några utställningar på grund av corona, men annars har vi åkt på utställningar varje år. Då åker vi iväg med några djur och ställer ut både djur och fällar, i olika färger, berättar Johanna. 

Bajs med mirakel-egenskaper

Alpackorna är kända för sin ull, men något kanske inte lika många känner till är att deras bajs är rena mirakelmedlet som gödsel.

– Alpackagödsel är fantastiskt, för det luktar ingenting, säger Johanna.

– Det är jättebra för tomater och gräsmattor, tillägger Johan. 

Torkar man bajset kan man brygga något som kallas alpackate. Det är (som tur är) inte till för att drickas, utan för att vattna blommor med. Johanna och Johan är själva inga odlare, men de har vänner som har fått alpackagödsel till sina växthus, och som beskrivit hur det får grödorna att växa så det knakar. Det finns alltså en marknad för försäljning av alpackagödsel, och Gertssons har tankar på att utveckla även det.


När Johanna och Johan köpte gården, som har anor från 1700-talet, var det mycket jobb kvar att göra för att få den som de ville ha den. Paret planerade därför utifrån ett tioårsperspektiv. Nu har drygt fem år gått och man är alltså redo att öppna upp alpackagården för allmänheten, så fort coronaviruset blåst förbi.

– Överlag tror jag att det blir mer fokus på utomhus, mer hemmasemester, mer närproducerat, vara i naturen och umgås med djur, även efter corona. Då har vi något att erbjuda här, säger Johanna Gertsson. 

På ännu längre sikt finns ännu fler visioner. När Johanna och Johan Gertsson går i pension om sisådär två decennier vill de satsa ännu mer på gården. För precis som Johannas pappa Inge, vill de ha en pensionärstillvaro präglad av alpackornas lugn och charm.