Sagit vill få fler att reflektera och tänka till

Av Christina Forlin

Som ansvarig för den offentliga konsten i Kungsbacka vill Sagit Paulsson att konsten tar en större plats i människors liv.
– Den ska väcka känslor och tankar om stora frågor, säger hon.

Sprudlande energisk och full av idéer tar hon sig an arbetet som utvecklare av offentlig konst i Kungsbacka kommun sedan drygt ett år tillbaka. Det gäller konst såväl inomhus som i utomhusmiljö runt om i kommunen och i nya byggnationer.
Till sitt förfogande har hon bland annat Kungsbackas samling av 3000 lösa konstverk, som hon ska placera i nyrenoverade eller nybyggda lokaler.
Nu senast har det bland annat handlat om det ombyggda stadshuset och Särö vård- och omsorgsboende.
– Jag vill kombinera samtidskonst med elegans och estetik, säger hon.
– Provocera vill jag inte, men däremot få människor att tänka till. Samtalet med invånarna är viktigt, de ska bli berörda på något sätt och reflektera över konsten.

Bor i Sätila

Hon kom till Kungsbacka kommun närmast från Västra Götalandsregionen där hon arbetat som konstprojektledare med ansvar för offentlig konst under två år. Bland annat placerade hon konst i Kungälvs nya sjukhus, vårdcentraler och på Sahlgrenska.
– Jag trivdes bra där, men eftersom jag bor i Sätila och konstförrådet ligger i Vänersborg var det ofta långa resor och inte hållbart i längden.
– Då är det mycket närmare till Kungsbacka, skrattar hon.
Här arbetar hon 75 procent, resterande 25 procent ägnar hon åt sitt eget konstnärskap som grafiker framför allt.
– Men jag målar olja också och håller på med installationer, jag är en kreativ människa. Och nu ska min man bygga en större ateljé till mig i trädgården, underbart!
Vill vara kreativ
Hon har under sin yrkeskarriär varit verksam som konstpedagog i bild och form vid Partille kulturskola och gymnasium, varit intendent vid Borås konstmuseum, kulturprojektledare vid Rydals museum för att nämna några anställningar, men från början var inte tanken att hålla på med konst.
– Nej nej, jag började läsa socionomprogrammet. Men när jag sedan var hemma med första barnet kände jag att det inte passade mig, jag trivs bäst med att vara kreativ, så jag sökte in till en konstutbildning på Viskadalens folkhögskola och det var klockrent. Jag älskade det!
Sagit, som ser världen i färg och form, har sedan byggt på med projekt, anställningar och utbildningar, bland annat som kulturprojektledare och en masternivå i konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet.
Känner av
När hon ska bygga ny kollektion börjar hon alltid att prata med verksamheten och hör efter tankegångarna hos personalen på plats.
– Sedan får man titta efter vad vi har i förrådet, och så brukar jag lägga ut verken för att se ett sammanhang och välja ett nyckelverk. Hänsyn får man också ta till olika tekniker och vilka väggar som finns. Ibland ramar jag om konstverken, om två får samma ram kan det ge en särskild känsla. Likaså blandar jag tider och stilar, det ska vara nu och då när man bygger en kollektion, säger Sagit.
– Det är viktigt med lite konsthistoria i varje verksamhet.
Hon får ibland höra att samtidskonsten är svår och att man ska undvika den, men det resonemanget köper hon inte alls.
– Jag förstår det men digitaliseringen är också svår! Det får man lära sig och ta sig an utmaningen.
Vi måste tänka mer än här och nu och ha respekt för att tiderna ändras. Även konst ändras och det behöver synas!
Man kan inte heller använda begrepp som fult och vackert när man ska beskriva konst enligt Sagit.
– Vad är vackert och vad är fult? Det varierar mellan människor vad man tycker. Istället ska man ställa sig frågan Varför är det fult?, och på så vis öppnar konsten för en kommunikation.

Julinstallation

Arbetet i Kungsbacka innebär förstås samarbete på många sätt. Närmast ska hon se till att julinstallation i Badhusparken kommer på plats i samband med julmarknaden.
Nyligen avslutades projektet med graffiti i fyra tunnlar runt om i kommunen, ett trygghetsprojekt som hon gjorde tillsammans med Teknikförvaltningen.
– Fantastiskt roligt. Häromdagen träffade jag en äldre dam i Vallda som dagligen gick genom tunneln där och hon tyckte att det hade blivit så fint! Sådant är underbart att höra. Konst är livskvalitet!