Jessica gillar att lära sig nya saker

Av Christina Nordwall

När Jessica var nio år började hon spela cello. Hennes mamma tyckte att celloläraren på Kulturskolan i Mölndal såg snäll ut och anmälde henne. Nyligen fick hon själv ta emot ett prestigefyllt stipendium för sitt sätt att undervisa sina elever.
– Jag fick ta emot Göran Lagervalls pedagogstipendium och är otroligt ödmjuk och tacksam, säger Jessica Colliander, cello- och pianopedagog vid Kulturskolan i Kungsbacka.

Det var under Kungliga musikaliska Akademins högtidssammankomst i Stockholm som Jessica fick ta emot stipendiet ur kronprinsessan Victorias hand.
– Det var fantastiskt att stå på samma scen som till exempel Tommy Körberg, Malin Broman och Georg Riedel gjort. Efteråt var det supé på Grand Hôtel och vi fick möjlighet att mingla. Det var civil högtidsklädsel som gällde och kändes lite som i en film med Säpo-vakter och Victoria i galaklänning och tiara, säger Jessica som hade sin familj med sig.
Egentligen hade Jessica tänkt att bli arkitekt och förberedde sig genom att gå fyra år på tekniskt gymnasium. Men musikintresset tog över, det blev folkhögskola och senare musikhögskolan. Det var också där Jessica träffade sin man Torkel.
– Vi träffades i Örebro, han är brasslärare och tubaist. Jag blev cellolärare och uppfångad av Betelkyrkan i Örebro. Det var så jag kom i kontakt med Suzukimetoden, säger Jessica.
Så småningom gick flytten tillbaka till västkusten och 2004 började Jessica att jobba på Kulturskolan i Kungsbacka. Jessica är även utbildad pianolärare men på Kulturskolan undervisar hon i cello, orkester och har Suzukigrupper.
– Jag trivs jättebra! Det är både utmanande och spännande. Jag gillar att jobba med människor och få möjlighet att stötta. Det blir en speciell relation till mina ”lånebarn”. Jag blir som en konstant i deras liv och följer dem och deras familjer från att de är fem, sex år tills de är 20, säger Jessica.
Förutom arbetet på Kulturskolan frilansar Jessica en hel del och spelar i olika orkestrar och ensembler. Bland annat spelar hon tillsammans med några andra kvinnliga musiker i Trio Femme, en pianotrio som spelar enbart kvinnliga tonsättare.

Aldrig för sent

Möjligheten att lära sig ett instrument ska vara tillgängligt för alla tycker Jessica.
– Det är bra med Kulturskolan, här går det att till exempel få låna en cello.
Jessica menar att det aldrig är för sent att lära sig ett instrument även om alla inte kan bli bäst.
– Alla kan, men det är viktigt att möta människor där de är. Det går att nå en enormt hög nivå men det handlar också om att öva och öva.
Är cello ett svårt instrument?
– Både ja och nej. Det är svårt på det sättet att det inte finns några fasta tangenter och kräver mycket finmotorik. Jag brukar börja med att lära ut det fysiska som hur man ska hålla cellon, sitta rätt och tar sedan notinlärningen efterhand. Men det beror också på eleven. Det går inte alltid att som lärare ha en fast plan, det gäller att vara flexibel och kunna ställa om.

Lust att lära

Själv övar Jessica fortfarande väldigt mycket och studerar nu nivå fyra i Suzukimetoden.
– Det gäller att hålla igång lusten att lära, man blir aldrig klar, säger Jessica och skrattar.
Och en nyfikenhet på att lära sig nya saker, det har hon.
– Jag är inte säker på att det är detta jag ska göra när jag blir stor även om jag trivs väldigt bra. Samtidigt är det ju fantastiskt när man kan lära sig något nytt i vuxen ålder.
Om du inte hade jobbat med detta vad hade du gjort då?
- Jag hade fortfarande jobbat med något som har med människor att göra, jag tycker om att skapa och vara kreativ, säger Jessica Colliander.







Jessica Colliander
Familj: Gift med Torkel Sundqvist, syster med familj
Bor: Kolla
Intressen: Gillar att resa och att upptäcka nya saker, framför allt mat. ”Jag tycker om att pyssla med händerna och håller på med silversmide. Det är mer fysiskt konkret, inte som med musik som är mer flyktigt”.
Ålder: 49 år
Om fem år: ”Jag jobbar på, jag har en fantastisk tjänst här på Kulturskolan”.