Går i pension efter 24 år som kantor

Sedan 15 september 1997 har Brittinger Einarsson varit kantor i S:ta Gertruds kyrka Kungsbacka-Hanhals församling. För en månad sedan pensionerade hon sig efter lång och trogen tjänst. Från Blekinge, via Göteborg och Tanzania stadgade hon sig till slut i Kungsbacka.

– Det har varit fantastiska år, jag är tacksam för allt jag fått uppleva här, säger Brittinger Einarsson.

Innan flyttlasset gick till Tanzania arbetade hon som musiklärare och kantor i Göteborg. I Östafrika blev det tre år som husmor på ett internat för svenska barn följt av fyra år som musiklärare på en folkhögskola.

– Jag hade en längtan efter att jobba med mission på något sätt. Det behövdes folk i Tanzania så jag åkte dit och blev kvar längre än jag hade trott. Efter sju år kände jag att antingen blir jag kvar här för alltid, eller så åker jag hem nu. Och jag var inte beredd att stanna kvar där hela livet, förklarar Brittinger.

Och när hon väl bestämde sig för att flytta hem till Sverige igen, ville hon helst inte rakt in i skolvärlden igen.

– Kyrkan är lite lättare på något sätt. Men vi har gjort många saker med barn och skolor här också så det har blivit ett mellanting kan man säga, säger Brittinger.

När hon var åter på svensk mark började sökandet efter ett nytt jobb. Hon hade tidigare arbetat med den dåvarande prästen i S:ta Gertruds kyrka som uppmanade henne att söka jobbet som kantor.

– Först tänkte jag att vad ska jag i Kungsbacka och göra? Men jag visste att jag ville tillbaka till västkusten igen, så jag sökte jobbet och fick det, säger Brittinger.

Tidigt musikintresse

Musikintresset hos henne har funnits sedan barnsben.

– Vi sjöng och spelade mycket hemma när jag var liten. Först började jag spela tramporgel och piano, några år senare började jag spela kyrkorgel.

Som kantor har hon bjudit på både sång och spel. Hon har även varit ansvarig för musiken i kyrkan vid bland annat gudstjänster och körer.

– Många tror att man bara spelar lite så är man ledig sedan, men riktigt så är det inte. Det är mycket planering, övning, ta fram noter till kören och liknande, säger Brittinger.

En arbetsvecka som kantor kan innehålla både andakter i kyrkan, gudstjänster, dop och begravningar. Hon har även haft körer för både barn och vuxna.

– Sedan hade vi en sopplunch på torsdagar i många år. Det var väldigt uppskattat, säger Brittinger.

Många fina minnen

Under sina 24 år som kantor är det sången, gudstjänsterna och mötet med människor som har varit det mest minnesvärda.

– Jag har träffat människor i alla åldrar här. Allt från små barn till personer som är 100 år gamla, det har varit fantastiskt roligt, säger Brittinger.

Hon berättar också att det har varit viktigt och roligt att inspirera besökare i kyrkan till att sjunga.

– Min uppgift är inte att jag ska glänsa med sång och spel, utan jag vill inspirera människor till att sjunga. Och det har de verkligen gjort.

Det senaste året har inte varit lika enkelt då kyrkan har till stora delar varit stängd för besökare. Gudstjänsterna har genomförts digitalt, vilket inte blivit samma sak.

– Våra digitala gudstjänster har varit väldigt uppskattade av många, men det är klart att det inte är samma sak som när det sitter folk i kyrkbänken, säger Brittinger.

Fint avslut

Hon är glad och tacksam över att hon hann uppleva några gudstjänster med människor på plats innan hon pensionerade sig.

– Tack och lov fick jag uppleva gudstjänster tillsammans med församlingsbor igen. Jag har även fått träffa barn- och vuxenkörerna igen. Det har blivit ett väldigt fint avslut på alltihop, säger Brittinger glatt.

När Norra Halland träffar Brittinger är det på dagen en månad sedan hon gick i pension. Hur hon ska fördriva tiden framöver har hon ännu inte klart för sig.

– Jag har varit ledig en månad nu, så jag har tänkt att jag ska vara ledig en månad till innan jag börjar fundera på det, säger Brittinger och skrattar.

Vill ut och resa

Att besöka släkten i Finland och vännerna i Danmark står högt upp på önskelistan. Det finns även en förhoppning att åka till Tanzania en gång till.

– Resa är något jag verkligen vill göra. Jag har sagt att jag vill åka till Tanzania någon gång, men det får vänta lite. Det känns fortfarande inte helt hundra med coronapandemin, säger Brittinger.

Brittinger tror inte att det kommer bli några problem att fylla tiden som pensionär.

– Vi får se vad det blir av det, men jag har inga problem med att bara ta det lugnt heller. Jag har tagit hem böcker och noter härifrån som jag behöver röja bland, jag får väl börja med det, säger hon och skrattar.

Läs fler familjereportage här