FAMILJ 2020-08-01 KL. 10:01

Christina tillbaka i Åsa där tenniskarriären startade

Hon har tävlat tio gånger i Wimbledon, blivit svensk mästare i senior-SM 39 gånger varav 16 i singel och vunnit tyska och skandinaviska mästerskap. I sommar är Christina Lang tillbaka i Åsa där allting en gång startade.

Christina tillbaka i Åsa där tenniskarriären startade

TV-klipp och nyheter

TV-klipp och nyheter



Dunk, dunk, dunk, dunk…bollarna studsar på tennisbanan i Stenvik. Christina Lang störs inte alls trots att hon bor granne.

– Det är som musik, jag njuter, säger hon.

I sommar hyr hon in sig i ett hus på Badviksvägen i Åsa, och stortrivs.

– Det är fantastiskt, jag är så glad att få bo här och jag har promenerat, badat, läst och spelat lite tennis.

Alla sina barndoms somrar spenderade hon på gatan där hon nu är tillbaka, men i ett annat hus några hundra meter bort. Tennisbanan fanns redan då, och den lockade.

– Ja, men bollar över huvud taget var kul, sedan råkade det bli tennis.

Första tenniskursen gick hon när hon var nio år, och fortsatte när hon var tio och elva för samma tränare.

Christina tyckte det var roligt, vann en liten tävling och började träna även hemma i Borås där hon bodde. 

– Jag hade bollsinne, rörde på fötterna och kunde koncentrera mig. Och jag hade en väldigt bra tränare, Morgan Johansson.

Började tävla tidigt


Familjen flyttade efter några år från Sandared utanför Borås till Kungälv, Christina (som då hette Sandberg) började så småningom tävla för Ullevi Tennisklubb i Göteborg.

När hon var tolv vann hon DM, och sedan rullade det på.

– Det var på hobbynivå, och på ett helt annat sätt än i dag, det fanns inga pengar i tennisen på det sättet. Och skolan gick alltid först.

Som 16-åring vann hon SM, och fick följa med till USA för att tävla. Det var stort, minns hon, att få spela US Open som 16-åring.

Sedan följde några år med mycket tävlande och resande på loven. Hon gjorde bra ifrån sig utomlands.

– Jag fick stor hjälp av Svenska tennisförbundet. De stod för flygbiljetterna, men jag brukade få anmäla mig och ordna boende själv. Det var sällan vi hade ledare med oss.

Efter studenten jobbade hon på bank, men kunde ta tjänstledigt periodvis för att ägna sig åt tennisen. När hon var 20 reste hon till Karibien och tävlade och var borta flera månader i sträck.

– Jag var i Puerto Rico, Colombia, och även USA, och var borta länge.

Säsongen 1969-70, när hon 21 år, minns hon som extra framgångsrik – och intensiv. På våren hade hon vunnit skandinaviska mästerskapen och tyska mästerskapen, hon fortsatta sedan till Karibien igen, därefter blev det Italien, Frankrike, Wimledon – och Båstad.

– Dit kom alltid pappa och mamma. Båda var med på många tävlingar och stöttade, pappa lugn, mamma lite mer känslosam.

Australia Open


– Vintern 69-70 fick jag sedan tack var tennisförbundet möjlighet att åka till Australien i tre månader och tävla. Där lyckades jag bland annat gå till kvartsfinal i Australia Open.

Det kan inte alltid ha varit så lätt att som tonåring resa i väg själv utomlands på stora tävlingar, inte minst med tanke på språket. Men Christina klarade sig bra. 

– Ja språk är min grej, skrattar hon.

– Jag kan både engelska och tyska och klarar mig bra på franska och italienska. Och det var till stor hjälp, när jag till exempel skulle boka flyg och anmäla mig. 

Språkkunskaperna gjorde också att hon lättare blev kompis med andra ute på tävlingarna, och hon kunde hjälpa till när det behövdes.

Wimbledon har hon spelat i både som junior och senior, och har även besökt tävlingarna många gånger efter avslutad karriär.

– Det är lika fantastiskt att komma dit varje gång, det är en speciell stämning. Traditionerna, atmosfären – fantastiskt!

Som senior gick hon som bäst till fjärde omgången, i juniorklassen kom hon till semifinal på den anrika gräsplanen – vann det året gjorde en kompis från Finland som hon har kontakt med fortfarande.

Blev tennistränare


Sista SM i singel vann hon 1975, då hade hon plockat hem segern 16 gånger. Hon spelade även 1976, men blev slagen och slutade med tävlandet. 

– Jag hade bestämt mig för det, att hålla på tills jag blev besegrad.

Men spelar gör hon än.

– I morgon (läs onsdag förra veckan) kommer en av mina söner, Carl, som också spelar tennis liksom sin lillebror Olof, hit med barnbarnen och då ska vi spela två timmar i Skytteviken. De vill att farmor ska lära dem, och det gör jag gärna.

Efter den avslutade tenniskarriären fortsatte Christina att arbeta på bank ett antal år, men övergick sedan till att bli tennistränare, den mesta tiden i Ullevi Tennisklubb.

Hon säger att tennis är en svår sport.

– Sporten har utvecklats och är mycket snabbare nu än när jag tävlade, men alla kan lära sig den, det tar bara olika lång tid. Men det är en stor yta man ska täcka och den kräver god kondition. Som förälder gäller det uppmuntra till lek med bollar, man måste inte börja träna jättetidigt, även om en elitsatsning i dag kräver mycket träning i väldigt unga år.

Tuff omställning när cancern tog Kristins sångröst
NYHETER 2025-05-08 KL. 21:00
Premium

Tuff omställning när cancern tog Kristins sångröst

Hanhalsbon har skapat en föreläsning om vägen tillbaka

Spelet bakom värvningarna
BANDY 2025-05-08 KL. 14:00
Premium

Spelet bakom värvningarna

✔ Dissen mot rivalen ✔ Sommarbandyskolan ✔ Värvningen de missade

Två barn som inte kunde simma kom bort i badhus
NYHETER 2025-05-08 KL. 07:45
Premium

Två barn som inte kunde simma kom bort i badhus

IVO har granskat händelsen

LÄS SENASTE E-TIDNINGEN


Fler E-tidningar

SENASTE NYTT

Premium | NYHETER 2025-05-09 KL. 19:00
Pysselbok ska lära barn om hotad fisk
Premium | KRÖNIKOR 2025-05-09 KL. 13:30
Krönika: Hurra för Europa!

Fler nyheter

DÖDSANNONSER

Kungsbackagäng bärgade tyskt krigsflyg ur isen

Kungsbackagäng bärgade tyskt krigsflyg ur isen

Den 2 maj 1945 insåg tre unga tyska flygare att kriget var förlorat. De hade ingen lust att kapitulera i Norge utan nödlandade på isen på Torne träsk. Planet sjönk senare till botten, men 1986 fick en brokig samling äventyrare för sig att det skulle bärgas. Pensionerade polisen och hembygdsforskaren Sune Börjesson berättar här den spännande historien om hur Kungsbacka blev centrum för expeditionen.