Anders Enda Barnet aktuell med ny skiva

Sedan Anders Göransson lärde sig spela piano som åttaåring har musiken haft en stor roll i hans liv. 2016 bestämde han sig för att satsa på sin solokarriär och släppte ett album under artistnamnet Anders Enda Barnet. Nu, fem år senare, kommer uppföljaren You are the river.

Tre singlar är redan släppta och en fjärde kommer ut på Spotify inom kort. Hela albumet You are the river, totalt åtta låtar, kommer att nå allmänhetens öron någon gång under våren. I själva verket har det faktiskt varit klart i två år, men diverse omständigheter har försenat släppet.
– Det har varit på gång länge och verkligen marinerats. Nu är det bara omslaget kvar, säger Anders.

Solodebuten med albumet I was quiet 2016 skötte Anders helt på egen hand. Nu har han det lilla Göteborgsbaserade skivbolaget Adore med sig.
– Jag är van vid att göra allting själv, nu är det några fler som behöver tycka likadant. Det är roligt att fler är med och engagerar sig. Förra skivan fick bra recensioner men blev ingen miljonsäljare. Det ska denna bli, hoppas jag.

Jobbar gärna ensam

Trots skivkontraktet är stora delar av albumet resultatet av de många, långa stunder som Anders tillbringar ensam i sin studio hemma i Onsala. Där har sång, piano, trummor, bas, synth och gitarr spelats in.
– Jag gillar att jobba själv, att spela in och producera, säger han.

I några av låtarna hörs gästmusiker spela och sjunga. Låten You turned off all the lights, som kryddats med flöjttoner av Thomas Backman, är en av Anders personliga favoriter.

Hur skulle du beskriva ditt sound och din genre?
– Jag älskar pop och melodisk musik, röst och olika ljud. Så det är fokus på olika ljud, kan man säga. Genre vet jag inte… Men det är väl pop med inslag av jazz, svarar Anders.

Det är kanske fel att kalla dem förebilder eller inspirationskällor, för Anders ”är dålig på att härma”, säger han. Men artister som Elton John, Jan Johansson och Esbjörn Svensson har gått varma i Anders högtalare genom åren, präglat hans musiksmak och säkert undermedvetet haft en inverkan på hur han utformat sin musik.
– Dessutom är jag svag för piano-singer-songwriters från 70-talet, som Warren Zevon och Randy Newman. Och så gillar jag Beatles, Hollies, ja allt möjligt.

Ville sjunga friare

Längtan efter att få sjunga mer och sjunga fritt var den största anledningen till att Anders Göransson satsade på soloprojektet Anders Enda Barnet. Han är pianist i botten, men älskar att sjunga.
– Jag började spela efter noter när jag var åtta år. Det tyckte jag var apatråkigt. Men min pappa är trummis, så senare började jag spela boogie woogie ihop med hans kompis Sten Löfman.




Där tändes gnistan, musik blev roligt. Och på den vägen är det. Som 17-åring började han spela i band och efter studenten pluggade han musik på folkhögskola och på musikhögskolan i Göteborg och Köpenhamn. Genom åren har han turnerat som pianist tillsammans med artister som Maia Hirasawa och Regina Roy, spelat med flera olika band och gjort en del reklamfilmsmusik.
– I vissa av kanalernas egna produktioner kan man höra min musik. När Ernst står och bakar en smulpaj eller något kan min musik gå i bakgrunden.

Till vardags är Anders musiklärare för barn och ungdomar i mellan- och högstadieåldern i Frillesås.

"Inspiration är för amatörer"

När Anders skriver låtar är det musiken som kommer först. Och märk väl, den uppstår inte ur tomma intet.
– Jag kanske sätter mig ner i ren inspiration och klinkar, men sen måste man få ihop det till en riktig låt, som en hantverkare. Det kräver lite disciplin, för det är först när det är en låt som det blir roligt. Det vill till att man inte sitter och väntar för länge på inspiration, för då tar det fem år att få ett album klart, berättar Anders.

– Jan Guillou sa någon gång att ”inspiration är för amatörer”. Det är nog ganska sant, fortsätter han.

När musiken väl är på plats börjar arbetet med att få till en välavvägd text.
– Mina texter är egentligen ganska ”random”, de kommer ur associationer och är lite psykedeliska. Men så har jag fått frågor från de som lyssnar om hur det är att skriva så personligt. Jag tänker själv att texterna inte betyder något, men jag har ju fått det någonstans ifrån.

Högt tempo kan ge kvalitet

Det har alltså gått fem år sedan Anders Enda Barnets senaste album. Det är ju inte helt sällsynt att det dröjer några år innan nästa album, särskilt inte när man som Anders har ett jobb vid sidan av. Men Anders återkommer till att han vill bli snabbare. På frågan om hur han känner inför släppet svarar han:
– Jag vet inte, det har tagit för lång tid. Jag är nöjd med det, det är bra, men nästa kommer inte ta så lång tid, jag ska bli snabbare.

Finns det något egenvärde i att det ska gå fort?
– Jag tror faktiskt att det gör det. Det blir lite för ”precious” när man väntar för länge. De låtar som har blivit bäst har ofta gått fort.

Fler reportage från familjesidorna här