Vem har rätt till det offentliga rummet?

När jag kollade på sändningar från kommunfullmäktige den 6/11 var det två politiker som fick mig att reagera lite extra. Kalle Sundvall (M) och, föga förvånande, SD:s Carita Boulwén.

Sundvall talade bland annat om hur förbjudandet av passiv pengainsamling kommer leda till att man sätter käppar i hjulet för kriminella. Så må vara, men är det då de individer som blir utsatta för kriminaliteten som vi ska straffa? Varför lägger Sundvall inte fokus på insatser som riktar sig enbart mot kriminella? 

Dessutom menar Sundvall att vi bör lägga våra insatser på att skapa logi, utbildnings- och jobbmöjligheter för tiggare. Jag håller med till 100%, det låter jättebra. Det är sättet som han vill uppnå detta på som jag ställer mig frågande till. Istället för att börja i den ändan, skapa drägligare levnadsvillkor, så tänker Sundvall att han vill börja med att göra livet surt för tiggare med förbud mot passiv pengainsamling.

Boulwén talar gärna och mycket om ”en unken människosyn”. Hon säger att många tiggare ”…lämnar sina barn hemma vind för våg…”. Indirekt säger hon att tiggare är dåliga föräldrar. Hon dömer ut en hel grupp av människor utan vidare. Varför? Boulwén säger dessutom ”… ska man leva här i vårat samhälle får man vara med och bidra också…”. Jag har en fråga till Carita Boulwén. Varför skulle en person som inte får något av samhället, utan snarare blir spottade på av det, behöva eller vilja vara med och bidra?

Vill verkligen Kungsbacka kommun skapa en norm som säger att vissa människor har mer rätt till det offentliga rummet, som i förlängningen säger att sagda människor har mer rättigheter och därför kan betraktas vara mer värda än andra? Är det dit vi vill nå?

Emma