09 Juli 2021 15:00 | Christina Nordwall

KRÖNIKA. Det är det små detaljerna som gör det. Och bort med allt skräp (alltså personliga prylar som dräller överallt i ett normalt hem).

Vi har börjat fundera på att flytta och av en slump blev vi med mäklare. Det började med att vi såg ett lite mindre hus med ett svårslaget läge vid Lygnern och anmälde oss till en visning.

Läget var som sagt fantastiskt men huset var i stort behov av renovering och just det är inte vad vi längtar efter. Inte efter 30 år i ett 100 år gammalt hus.

Vi lade alltså inget bud men bollen var i rullning. En mäklarassistent ringde upp och började undersöka vad vi kunde tänka oss. Sedan ringde mäklaren och därefter en bank som undrade om jag ville ha ett lånelöfte. Mäklaren kände jag sedan tidigare och när hon föreslog att hon skulle komma på besök och titta lite, sade jag ja.

Vi gick igenom huset, diskuterade eventuellt utgångspris och pratade om vad som behöver göras inför en försäljning. Att vara förberedd om drömhuset plötsligt skulle dyka upp kunde ju inte skada. Det höll vi med om.

Inte heller att Anticimex besiktigade huset, gjorde en energideklaration och en ny uppmätning. Det var ju bara bra och det visade sig att den mäklare vi en gång köpte huset av lurat oss med 30 kvadratmeter.

Sedan var det dags för styling och fotografering. Någonstans där började jag få lite panik.

Stopp, stopp, stopp. Vi som inte ens bestämt oss för att sälja. Jo, någon gång (innan barnen måste tvinga oss) men kanske inte just nu. Mäklaren som förmodligen är van vid veliga säljare lugnade mig och menade att det vore ju dumt att inte vara startklar. Det handlade om en lätt styling av utsidan som sedan en konstnärlig fotograf skulle föreviga.

Jag som följt en del stylister i jobbet tyckte det lät spännande. Och det handlade ju bara om utsidan, till att börja med.

Stylisten kom och gjorde fint. Filtar, kuddar, blommor, en matta och lite piff. Inga färgglada krukor (som jag gillar) utan neutrala för att tilltala en bred målgrupp. Det blev jättefint! Det är verkligen de små detaljerna som gör det! När fotografen fått sina bilder plockades allt bort igen. Men jag blev så inspirerad att jag kopierade konceptet (med en del undantag). Nu är det så mysigt att jag aldrig vill flytta härifrån. Det är tydligen en vanlig reaktion.

Och vem vet, kanske dyker det lagom stora (moderna och billiga) enplanshuset vid sjön (och helst mitt i stan samtidigt) upp när man minst anar det. Då är vi startklara!

Läs fler krönikor här