Coronas, toapapper och pasta
I princip all nyhetsrapportering rör corona. Det allra mesta handlar om hur hemskt allt är. Och det är hemskt. MEN. Allt är inte skit i rådande tider. Långt ifrån! Låt oss njuta ljusglimtarna. När jag kom hem från jobbet nu en dag var Stora Sonen, 14 år, i färd med att städa sitt rum. På riktigt! Nu undrade han vad han skulle använda för att torka listerna. Chockad ger jag honom städtips och kan inte låta bli att uttrycka min förundran över detta plötsliga städintresse! Anledningen är att han är övertygad om att skolan snart ska stänga ner och då ska eleverna koppla upp sig hemifrån. Då ska kameran på datorn vara på, så att läraren kan se eleverna. ”Ja, så du förstår ju att då måste det vara toppnotch i bakgrunden också! Nu ska jag damma under sängen också!”.
Uteserveringarna öppnar i förtid och solen har haft den goda smaken att titta fram en hel del den senaste tiden. Detta är bra för krögarna, för de verkar i en mycket ansträngd bransch. Jag vet vad jag talar om. Maken driver restaurang mitt på Onsalahalvön. Varenda liten hämtkaffe betyder enormt mycket just nu. Sociala medier fylls av inlägg och grupper där kungsbackabor försöker hjälpa de näringar som vanligtvis bygger på social interaktion. Mitt hjärta svämmar över av kärlek för sådant stöd. Det är fina människor som bor i Kungsbacka kommun!
Jag försöker leva efter mottot, ställ inte in, ställ om. Den här veckans möten i Spanien har ersatts med möten i Cyberrymden. Innan corona verkligen kom in i våra liv hann jag med ett internationellt jobbmöte i Paris. Sådana möten brukar vålla stor förvirring om hur vi deltagare ska hälsa på varandra. Ska det var en, två eller kanske tre kindpussar? Skaka i hand eller kanske en hederlig kram? Nu gjorde vi så att vi ”drottningvinkade” till varandra, vilket kändes både elegant, hälsosamt och härligt!
När jag och väninnan bestämde oss för att inte ställa in träffen med kompisen, som bjudit hem oss, blev det plötsligt inte alls svårt att inhandla vin till middagen. Så fort jag kom in på Systemet fick jag syn på ett vin som hette Coronas. Den satte jag i en gåbort-present-korg tillsammans med nödproviant såsom en toarulle och en påse pasta.
I Sverige hamstrar vi toapapper (trots att ingen säger sig ha köpt överdrivet mycket toapapper). I vissa delar av USA hamstrar man något annat, nämligen vapen. Det kan ju vi tycka är tokigt. Tror de att de kan skjuta ihjäl pandemin? Jag kan tänka mig att de tycker vi är rätt knepiga, vi med. Vad ska vi göra med allt toapapper? Kväva pandemin genom att rulla in den i allt toapapper som vissa har hamstrat?
Och som jag har läst i något roligt flöde på nätet; Nu när folk har börjat lära sig att de ska hosta i armvecket, inte i händerna eller rakt ut, så kanske de snart också börjar lära sig hur man använder blinkers!
