Linda Forss är färdig med boken om Östersundskolonin i Åsa.

FOTO: Arkivfoto: Kristian Alm

För två år sedan berättade Norra Halland om Östersundsförfattaren Linda Forss som fascinerats av tanken på barn som sändes på sommarvistelser långt från sina föräldrar. I Östersund hamnade barn från Stockholm, och i Åsa på Solvik hamnade barn från Östersund.

Linda Forss efterlyste berättelser som underlag till en dokumentärroman, och fick napp genom Norra Halland.
– Via en läsare kom jag i kontakt med en äldre kvinna som numera bor i Höganäs, och som hade hela brevväxlingen med sin mamma bevarad!
Breven och andra berättelser var så gripande att bokplanerna fick göras om. Romanidén föll.
– Det är som man brukar säga, verkligheten överträffade dikten. Det var så fina berättelser att jag kände att jag inte kunde komma med något eget påhittat. En del historier har jag kortat, men annars är det enda jag gör att knyta ihop historierna, jag väver samman dem med en mer poetisk betraktelse, berättar Linda Forss.

Runt 25 personer har bidragit med berättelser. Den långa titeln på boken är ett citat ur ett av de gulnade skrivstilsbreven från Höganäskvinnan:
”Jag mår så bra och jag längtar så hem men det får väl gå som det går. Vågerna på havet är så stora och jag längtar så efter lite frukt.”
I dag fredag presenteras boken på plats på Solvik klockan 19.
– Jag läser högt och berättar fritt. Tyvärr är det så att boken inte kommit från trycket ännu, men man kan skriva upp sig så skickar jag den sen, säger Linda Forss.